Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mad och mad i rättan tid.» — Ja, det skulle bli präktigt.
Vi som inga funktioner hade, vi voro gudnås hemfallna un-
der fiskalen, ty böta skulle vi för något af hvarje. Trots
benen ordnade Kalle med sexan, ty Studenten förklarade,
att han hellre åt än bråkade med tillställningen, och vi
förklarade, att Kalle gjorde det bättre.
Som vi skulle vara i ordning vid upprop klockan sex
följande morgon, gingo vi snart till kojs. Kalle och jag
skulle ligga i samma rum, och der höllo vi en liten kon-
ferens om blifvande jagter, och så sofvo vi, eller åtmin-
stone jag, och vaknade först då mor sjelf kom in med kaffe-
brickan följande morgon.
Jag blef orolig för att ha försofvit mig och tänkte
hoppa ur sängen med ens då hon sade: »»ligg stilla ni! Det
blir ingen jagt i dag. Hör, hur det regnar!»
Jag lyssnade, och ganska riktigt smattrade regnet mot
fönsterrutorna. »Hör du, Kalle?» — »Ja, jag har hört det
hela natten. Jag har ej kunnat sofva för värk i mina ben.
Har mor purrat de andra?»
»Nej, de behöfva sofva,» sade hon, »ty baron och Stu-
denten sutto länge uppe och trallade.»
Kalle förklarade, att han tyckte om att få kaffe på
sängen, det var en gammal god sed, som borde tagas upp
igen. Så föreslog jag, att vi skulle stiga upp och se på
vädret; kanske vore det icke värre än att vi kunde gå ut.
— Ja, inne kunde vi ej ligga, det blefve för lång dag.
Da vi kommo ut höll regnet på att sluta: en och annan
blå fläck visade sig på himlahvalfvet mellan de tjocka moln-
gubbarna. Vi kommo öfverens om att vädret nog blefve
bra längre fram på dagen. Derpå gingo vi upp i Jägar-
salen, der våra fyra kamrater ännu lågo snarkande i sina
sängar. ehuru en försvarlig eldbrasa sprakade i den stora,
öppna spisen. »Upp, upp, I gode, gode män och Morfei
dyrkare! Det är tid, det är tid vårt arbete börja.»
Endast ’mamma’ rörde sig: »Det regnar,» sade han,
»vet ni ej det?»
»Jo, det har regnat; nu är det bra.»
»Skogen är våt; låt oss dröja litet.»
»Mamma; jag vill ha frukost,» jamade Kalle.
Så måste vi skratta en stump, och ’mamma’ kom upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
