Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och resa hem, det var nödvändigt att återvända till vårt
logis innan mörkret föll på. Kalle förklarade, att hans ben
ej voro hugade för någon längre promenad den dagen. Han
ville ligga kvar på torpet till följande morgon, och der
skulle vi uppsöka honom så tidigt vi kunde. Han tyckte,
att äfven jag borde stanna kvar, men då vi ännu hade en
stund kvar af dagen, föredrog jag att följa kamraterna, för
att möjligen få skjuta en eller annan hare till.
Sedan vi sagt Kalle farväl, drogo vi åstad. Nu släppte
vi fiskalens hittills sparade hundar och gingo vägen åt vårt
tillfälliga hem. Det led nu på dagen, så att hararne nog
voro uppe nu, och snart skulle det gå; den förhoppningen
hade vi alla. Ehuru de hvilade hundarne gnodde raskt ge-
nom marken, fingo de dock icke strax upp, och det grämde
mig till en viss grad, ty de voro af den nymodiga Ryd
holmska rasen, och jag väntade mig få höra ett utomordent-
ligt vackert dref.
Slutligen vrålade dock en hund till så förskräckligt, att
jag trodde han satt i vargens käftar. »Nu går det,» sade
fiskalen; »passa upp!» och så kilade han likt en ung hind
ner till en svedja. Hunden hade emellertid blifvit tyst.
»Hvad var det der?» frågade jag kamraterna. »Åh, hun-
den fick nog upp,» sade de skrattande, och så vrålade det
till igen. »Den der hunden drifver ej på annat sätt. Fyra,
fem vrålanden i bugten, det är hans sätt att drifva hare,»
och så gingo äfven de bort för att söka sig håll.
Något sådant hardref hade jag icke tänkt mig, än
mindre hört. Jag stod förvånad kvar der jag stod, ty på
ett sådant dref kunde jag ej passa upp. Lyckligtvis började
nu de andra hundarne låta höra sig, och jag hörde drefvet
gå öfver vägen hvarpå jag stod. Ditåt gick jag, men dref-
vet var med ens slut; jag stod likväl kvar. Så hörde jag
ett vrålande till, och strax derefter skymtade haren fram
i buskarne på sidan af vägen. Det var nu half skymning,
och mitt skott tog dåligt. Haren försvann, men hundarne
kommo och antogo slaget en liten stund. Derefter hörde
jag tjutet igen, och nu kom haren upp på vägen, der jag,
ehuru det var mörkt, lyckades skjuta honom. Kort der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
