Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu får du gå och taga upp en som jag får skjuta,»
föreslog jag. Ja, det tyckte han vara rättvist, och så knal-
lade han sig åstad och var borta ungefär tio minuter.
Då han kom åter. sade han: »nu går det snart,» och så skrat-
tade han och narrade mig med sig. Men det blef som han
sagt: det gick snart för Pelle, en af Afrikanarens friska
hundar, och Pelle släppte ej sin hare, utan dref med ifver
och klang.
Vi gingo icke från vägen der vi postade, men länge
nog fingo vi vänta innan jösse bekvämde sig att komma
ditåt. Jag stod der han gått öfver vägen förut och var
säker om att få skjuta, men icke förty sökte haren upp Stu-
.denten och fick sig en smäll. »Det var då hin! Skola alla
harar här 1 trakten till den fördömde Studenten!» grälade
jag för mig sjelf, men den gången sköt han då ändtligen
bom. Nå gudskeliof för det då! Så kom Pelle, pigg och
lifvad, och föste på haren igen tills denne fann för godt att
vända. Nu kom han sin förra kosa eller rakt åt mig med
Pelle tätt bakom sig. Då han fick skottet hoppade han
högt och gjorde flera kullerbyttor. Till tack därför fick han
ock ett ljudligt Alles tod! till grafsång.
Nu ropade Studenten till mig, att det var bra jag fick
skjuta den haren; han hade varit så ledsen öfver att hararne
hela dagen gått till honom. »Men,» sade han, »jag sköt
icke bom, du! Här ligger hår efter haren; kom får du sel»
Nu måste vi skratta båda två. Nära mörkt var det nu,
hvarför vi kopplade hundarne och gingo hemåt. »Tänk,» sade
Studenten, »hvad här är fullt af hare, och hvad vi skulle
skjutit, om vi haft vackert väder!» Ja, det hade nog blifvit
en hel del mera, trodde äfven jag. Så började regnet igen;
molnen gingo lågt, så att intet hopp om bättring för mor-
gondagen heller fans. Det verkade nedslående på humöret.
Det blef dock bättre när vi kommo upp i Jägarsalen och
fingo ljus och brasa.
Så hörde vi någon köra in på gården, och strax därpå
inträdde Afrikanaren! »Välkommen! Välkommen! Nu har
du väl vackert väder med dig?» — »»Ja, det är tvär-
säkert det; hör bara!» och så piskade regnet på tak och
väggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
