Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet var i sin helhet ett kuriosum, skrifvet på ett
gammalt grått, styft papper och af hans dotter, ty Matts
själf var ingen skrifkarl; för honom var pennan allt för vek.
Visserligen hade jag knappt om tid, men beslöt mig
dock för att använda en dag eller två på försöket, ehuru
utsigterna icke voro lofvande, emedan detta år var en undan-
tagsvinter i så fall. att det fans föga snö. Alla marker
voro deremot öfverdragna med en, två till tre tums tjock
isskorpa. Och icke nog med att is bildat sig på marken:
hvarenda sten, hvarenda stubbe och trädstam voro äfven
isbelupna. samt alla vatten, kärr och mossar hårdt till-
frusna. Man kunde köra öfverallt der icke skog, vind-
fällen eller klippor lade hinder i vägen.
I följd häraf kunde man bäst färdas åkande till den
ungefär tre mil aflägsna mötesplatsen. Men ett hinder för
jagten var, att man icke kunde färdas på skidor. Lätt nog
gick det för sig att gå och springa. men detta är icke alltid
nog vid jagt på björn, ty skyndsamhet är vid början af en
sådan af största vigt Någon stund sedan björnen anträf-
fats af hundarne brukar han ligga kvar i sin vinterkoja,
och kan man då hinna fort fram, är saken snart afgjord;
men kommer djuret på benen, är man icke i stånd att följa
jagten. Dertill fordras skidor och passande före.
Jag beslöt, som nämdt är, i alla fall försöka, och för
att stärka utsigten till ett godt slut, skref jag till en jagt-
kamrat från förra åren, herr I. i Mora, och frågade, om
han hade lust för den ovissa jagten, i hvilket fall han med
görligast första borde infinna sig hos mig. I. bragte sjelf
svaret. Han var mycket lifvad och hyste de bästa förhopp-
ningar, emedan han hade ett stort förtroende till mina hun-
dar. Han förklarade med bestämdhet, att de nog skulle
hålla björnen.
I god tid en februarimorgon 1869 afreste vi. Till kusk
hade jag min extra skogvaktare Isak. Vi voro nu tre jägare
och två hundar, inpackade i en för sådana resor särskildt
konstruerad släde, den s. k. björnsläden, i hvilken man fär-
dades liggande på en underbädd af hö. Vår väg gick mot
sydvest till finnbyn Finngrufvan och vidare i riktning mot
Lödderån, hvilken vi, sedan den uppnåtts, följde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
