Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der hade jag detta år en större timmerdrifning, till
hvilken jag i alla fall ämnade mig, och der träffade jag
mina arbetsförmän, jemte några hundratal arbetare. Alla
hade något att tala om, med alla skulle skakas hand, och
i timmerkojorna bjödos vi på kaffe. Slutligen, just som
solen sjönk under horisonten, nådde vi sista timmerkojan
och Löddersjön, och med en afskedsnick till de sista af mina
arbetare styrde vi färden till den omnämda mötesplatsen
vid Flögsjön. Finnes egentligen något » Ultima Thule», så
är Löddersjön med sina branta skogshöjder, sina ödsliga
mossar och sin aflägsenhet från människoboningar ett sådant.
Kölden hade nu ökats, vinddraget utefter sjön nöp i
kinden, och man kände hur kölden trängde genom kläderna.
Det hela var en typ för ett ödsligt och allvarsamt nordiskt
landskap. Skogen stod mörk och dyster, ty ännu hade yxan
ej kommit den att glesna, och ljudet af vår raska häst »Nor-
skens» hofslag mot den islupna marken var det enda som
afbröt den här rådande tystnaden. Äfven vi sutto tysta och
begrundande, och Isak körde just upp från myrn, på hvilken
vi färdats då min jagtkamrat I. frågade: »Nå, Isak, hittar
du att köra utan väg, äfven om det blir mörkt?»
»Ja då! Här är spektorn och jag som vore vi hemma.»
»Ja så, har ni jagat här förut?»
»Åh ja, detta är våra elgmarker, och nol (norr) i Böta-
berget och vest i Storberget ha vi hållits med björnarna, så
nog finner (hittar) vi här i mörker. Men hör, spektorn, må
tro Källbäcken sör (söder) i myrarna kan vara frusen, eljes
taga vi oss ej fram?»
»Ja, du säger något, Isak; vi få väl se.»
Härmed afstannade samtalet en stund, hvarunder Isak
körde öfver åsar och myrar, tills vi anträffade den omnämda
Källbäcken, hvilken ganska riktigt gick öppen och stängde
vår väg. Isak hoppade ur släden, vi andra likaså. Vifunno
till vår belåtenhet isen vid bäckens stränder stark, men
dessa, tyvärr, fem till sex alnar åtskilda, så att hvarken vi
eller hästen förmådde hoppa öfver öppningen.
Någon annan råd än att bygga en provisorisk bro fans
ej. Verket greps nu ån med ifver. Större buskar nedhög-
gos och kastades i den lugna bäcken, derpå stockändar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
