Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några slanor höggos och lades ofvanpå, och dermed var bron
färdig att afprofvas. Efter nagra få jemkningar befanns
den duglig, Norsken frånspändes, släden drogs öfver, och så
skulle Norsken probera. Efter några frustningar och moget
betänkande tog han mod till sig och kom lyckligt öfver.
Under det vi rustade i ordning, hörde vi ofvan ifrån den
närbelägna åsen en uf ropa sitt u-uhu! »»Nu blir annat
väder,» förklarade Isak, »när den der ropar;» tilläggande:
»det är bäst vi gå här, ty berget är brant,» och så gjorde
vi. Trots den starka kölden blefvo vi varma, stora istappar
bildades pa skägget, och Norsken blef hvit af rimfrost.
Efter en halftimme hunno vi toppen af berget, och nu kunde
vi skymta Flögsjödalen genom de glesare furutopparne.
»Sätt eder på!» uppmanade vår kusk; »här hitta vi snart
någon timmerväg, som går ned till sjön, ty här kördes tim-
mer i fjol» Derom vittnade tydligt den mängd stubbar,
som öfverallt kunde varsnas.
Isaks förmodan slog in: snart voro vi på en förra året
upphuggen väg. Nu blef Norsken pigg, och det bar af med
svindlande fart, så att släden slängde hit och dit mellan
stenar och stubbar. De knuffar vi fingo voro oräkneliga,
liksom de gånger släden böll på att stjelpa. Det var med
en verkligt angenäm känsla vi snart befunno oss på sjöns
släta is. Der kunde man i ro och lugn få betrakta den
ödsliga trakten och det af oräkneliga stjernor tindrande
firmamentet.
»Ha vi långt till stugan, Isak ?»» frågade min jagtkamrat.
»»Ah, inte så värst; hon är i östra ändan på sjön, dit
vi redan kunna se.»
Med detsamma utmärkte en gnistrande eldkvast dess
läge. »Matts och Norin äro allt der,» trodde Isak; »ingen
annan än han är i skogen den här tia (årstiden).» Och
sannspådd blef han, ty snart voro vi framme, och Matts”
stora figur blef synlig i den klart upplysta dörröppningen.
»God kväll!» och »Gudsigne!» voro helsningsorden.
Matts och äfven Norin uttryckte sin belåtenhet med vår
ankomst. Då det redan var sent på aftonen, hade de fruktat,
att jag icke fått brefvet eller eljes fått något förhinder, och
hade redan beslutit lemna björnen i ro, om vi ej skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
