Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnen var nu min. I ackordet ingick Matts’ och
Norins skyldighet att bistå oss under följande dags jagt,
och så var kaffet färdigt och sinnesstämningen den bästa:
båda parterna ansågo sig ha gjort en god affär.
Det var nu tid att söka hvilan, och med hjelp af våra
pelsar fingo vi både varma och goda bäddar på den efter
hela stugans långvägg löpande britsen. Matts uppreste
några väldiga torrvedskubbar i spiseln, derpå intogos och
bespisades hundarne, och snart låg hela vårt lilla sällskap
försänkt i en stärkande sömn.
Vid tretiden på morgonen väcktes jag af Norskens
stampningar och knuffade på Isak, hvilken gick att se om
honom. Sedan detta var gjordt, lade han mera ved in i
spiseln och kröp så ned och snarkade snart igen. För mig
gick det ej vidare att sofva; tankarna vände sig om vår
förestående jagt. Skulle vi lyckas? Det var frågan. Be-
träffande mina kamraters duglighet som jägare skulle jag
velat ha det annorlunda.
Norin var utan allt tvifvel ortens bäste och erfarnaste
elgjägare, och jag har all anledning tro, att det antal elgar
han under en lång följd af år skjutit var stort; men ryktet
förmälde, att han ej gerna befattade sig med björnjagt,
utan tvärt om hade mycken respekt för björnen och gerna
undvek honom. Vi hade aldrig jagat tillhopa förr, så att
jag ej hade någon egen erfarenhet att stödja mig vid. Matts
var ock en omtalad och, som det sades, dugtig elgjägare,
men ej heller om honom visste jag något vidare.
Hvad min jagtkamrat I. angick, var jag fullt förvissad
om att björnen i honom hade en farlig motståndare. Vi
hade många gånger jagat tillsammans, och på honom kunde
jag, så långt hans hetsiga blod tillät, fullkomligt lita. Med
min skogvaktare Isaks mod var icke så alldeles väl bestäldt.
Han hade, liksom allmogen i allmänhet, ganska stor respekt
för björnen; men äfven han var en duglig och flitig elg-
jägare och dessutom en karlakarl i alla afseenden. Att han
skulle göra sitt bästa, var utan allt tvifvel. På mina ovan-
ligt goda björnhundar, Rulle och Träff, var jag alldeles säker.
Med dessa tankar slumrade jag in en stund, tills kam-
raterna började röra på sig och tid var att stiga upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
