Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atskilligt hade vi att beställa: först af allt att ladda väl,
ty ännu voro vi i mynningsladdarens tid. Jag hade min
bepröfvade engelska dubbelbössa med grofva cylindrar och
stora knallhattar, så att för mig klickade ej, icke heller för
Isak, som äfven var försedd med ett engelskt gevär; mina
andra jagtkamrater deremot voro beväpnade med belgiska
bössor.
Vid vår afresa var jagtplanen uppgjord så, att vi skulle
medtaga häst och släde samt alla våra utrustningspersedlar.
Kom björnen upp och jagt blef af, skulle Isak körande följa
jagten: vid mörkrets inbrott skulle vi uppsöka honom. Det
i dessa trakter ovanliga förhållandet med den islupna mar-
ken utan nämnvärd snö gjorde detta möjligt.
Öfver sjön åkte hela sällskapet. Sedan vi vandrat fram
utefter en dalgång till kanten af den af Matts omnämda
myren frånspändes Norsken, fick foder och lemnades allena.
Vi följde nu ringen, tills vi kommo upp på berget. Der
uppställde vi oss så, att vi voro söder om björnen, hvarpå
våra spaningar började mot norr. Norin och jag voro fly-
gelmän. Vi förde hvar sin hund och Isak den tredje. Sam-
lingssignalen var en lång hvissling, som skulle underrätta,
att björnens lya var anträffad. Att alla voro ifriga och
brunno af lust att utspana björnens tillhåll, låg i sakens
natur, liksom att alla gingo så ljudlöst som sig göra lät.
Ena ögonblicket spanade vi efter hål eller upphöjningar
i marken, som kunde förmodas bilda ett ide, det andra
söktes efter någon afbruten kvist eller gren, som björnen
brutit för att tjena honom till bädd. Jag höll just på att
genomtränga ett tätt snår, då jag hörde en låg hvissling
från Norin, hvilken ögonblickligen upprepades af kamra-
terna och sist af min närmaste man, Isak.
Jag närmade mig honom hastigt, och just som vi träf-
fades dundrade först ett skott, så ett till, och derpå hörde
vi Norins hund gifva ett hetsigt skall. Nu ljödo ropen:
»släppen hundarne!» och en kort stund derefter hördes Rul-
les grofva skall och björnens rytande. Jubel och framåt,
ty björnen gick undan mot öster. Men kort derpå blef
ståndskall: björnen var modig. Snart nog hörde vi åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
