Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag beslöt derför gå ned till elfven, till hvilken det ej kunde
vara långt. Lemnade jag mitt jagtbyte der, skulle jag
lätt kunna återfinna det.
Skyndsamt satte jag min plan i verket och var strax
vid elfven, der jag med ögonen sökte ett passande träd att
hänga mitt villebråd uti. Under det jag så stod hörde jag
någon komma gående efter en väg som jag såg på elfvens
andra sida, och snart kom der fram en halfstor flicka, hvil-
ken genast varsnade mig och stannade. »God dag!» sade
hon gladt. »Skall jag tro jag ser rätt! Kors att Gustaf
är så långt som hit på Bortanskogen!» — »God dag igen!»
sade jag, ty flickan kände jag väl: detvar » Sigfrids Märta»,
som ofta var synlig på bruket. — »Hur har du kommit
hit?» frågade jag i min ordning. — »Åh, jag bor ju här;
strax nedom oss vid elfven; vet han icke det?» Nej, det
visste jag icke.
»Går du hem nu?» frågade jag. — »Ja visst; vår stuga
är der,» sade hon och pekade mot vester. »Kom hit, får
han se taket.» Jag gjorde så, klef uti elfven och vadade
öfver den, allt under det Märta varnade mig för att flytta
den ena foten förr än jag kände mig hafva godt fäste för
den andra. »Stenarne äro så slepe» (slippriga), sade hon.
Då jag väl kommit öfver och upp på vägen, frågade
hon mig, om jag skjutit haren och fågeln, och det var ej
så liten fröjd att derpå kunna svara jakande. »Kors, det
kunde jag knappt tro,» sade hon; »det var roligt för honom
det. Håcken (hvem) har han med sig?» — »Jo, Anders.»
— »Då är det väl er den stora röda hunden som springer
här uppe och jagar en hare?» — »Ja; har du sett honom ”?»
— »Ja då. både hunden och haren, och i går var han här
ock, men då jagade han räfven, sa” far, som var vid Eken
och metade». — »Såå, jagade han räfven i går,» tänkte jag.
»då var ej underligt, att han var så länge borta från oss.»
»Nu, Märta, får du taga mitt jagtbyte med dig hem:
jag kommer in till eder sedan; jag måste upp till Stille och
skjuta den haren han jagar. Adjö med dig!»
Då jag hade vägen att springa utefter, närmade jag
mig hastigt nog den mark haren bugtade uti. Jag hade
just nyss kommit så långt, att jag trodde mig fått ett bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
