Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjön och hjelpa henne bära.
» Då lördagen kom gick jag strax före middag emot henne:
gevärn (geväret) och yxan tog jag med, mer af vana, ty icke
tänkte jag, jag skulle råka på något att skjuta. Men bäst
som jag gick så sakta i solbaddet efter vägen, fick jag höra
något som krafsade och tassade. Barfota var jag, så jag
kunde gå tyst, och så fick jag se ett par klumpar, som rul-
lade sig och lekte i vägen. Det klack till i mig, ty den
ena reste sig upp, så jag kände igen hvad det var för kultar.
Med ett klämde jag till den som stod. Stadigt skott hade
jag uti, och grofva hagel. Det blef knall och fall med den.
Den andra björnungen till att skrika och springa, och så
klöste han upp för en tall och jag efter.
»Men med samma hörde jag det brakade i skogen och
såg hur buskarne böjde sig, och med ett stod björnhonan i
vägen. Se på fan! tänkte jag och sprang bakom furan. Då
fick den stora björnen se mig och röt till ett tag så det
grånade i skogen, och så kom hon rätt åt mig. Ni kan tro
det blef en dans omkring furan, som lyckligtvis bestod af
tre grofva stammar från en rot. De stodo dock så nära
tillhopa, att björnen ej kunde komma emellan dem och till
mig, utan vi dansade rundt båda två. Så gick det en
stund, och jag funderade just på, hur det skulle gå för
mig, ty en gång var hon så nära, att hon ref en bit ur
byxbenet.
»Gevärn hade jag slängt ifrån mig, men yxan hade jag
omedvetet kvar i handen. Så stannade björnen midt emot
mig just som hon skulle ämnat tränga sig fram mellan tal-
larne. Försök på, du! tänkte jag; kommer du den vägen.
så klyfver jag skallen på dig. Men det gjorde hon icke.
utan började jaga mig igen. Under det vi så sprang kom
jag att tänka på att hugga till henne mellan tallarne, och
så passade jag på och högg in yxan i ryggen på henne.
Hon stannade genast, och med samma ryckte hon yxan
från mig.
»Nu blef jag litet kuslig och tänkte frälsa mig med att
klättra upp i furan, der björnungen var förut, men då gick
björnen en bit och satte sig. Då såg jag, att yxan satt fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
