Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På afvigsidan.
Våren 1872 skrämde några Venjanskarlar från Landbo-
byn, eller de närmaste grannarne till mitt hem Sik-
näs, upp en björn under det de voro sysselsatta med att
köra timmer från sin egen skog till sjön Van.
Karlarne voro skyttar, d. v. s. de sköto fågel på hösten
och vintern, elgar då de möjligen kunde smyga sig till
någon sådan. Såsom skogsvana togo de sig äfven för att
holma björnen, hvarefter de kommo till mig och utbjödo
björnringen mot femtio kronor samt skottpenningar då björ-
nen blef skjuten. Ringen skulle jag mottaga strax och sjelf
bära ansvaret, om djuret gick sin väg.
Villkoren voro hårda nog och affären betänklig, då det
detta år var litet snö och vi redan voro inne i mars.
Likafullt gick jag in på den, och mina bepröfvade skog-
vaktare Kröjts och Isak sändes att mottaga ringen, ty nu
stodo inspåren klara; intet misstag kunde ega rum.
Dagen derpå kommo de åter och berättade, att ringen
var riktig och björnen inne.
Björnen hade lagt sig på östra sidan om Vansjön blott
en half fjärdingsväg derifrån. Ringen var liten, men mar-
ken svår: branta kullar, tvära klippor och täta snår der-
emellan. »Herre Gud,» sade Isak, som ogerna var med om
björnjagterna, »tocke djur det måtte vara! Bakfötterna äro
säkert tre kvarter långa och framlabben nio tum bred; det
kunde vi mäta på en timmertopp der han gått fram. Gu-
bevare oss, håcken sate till björn! Det blir nog sparkatag
innan vi får död på den.» Van vid öfverdrifter då det var
fråga om björnars storlek, frågade jag Kröjts, såsom den hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
