Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka för att skjuta ur sina skott. En gul papperskrona
blef målet; den som träffade den fick behålla kronan eller
riksdalern, och så skulle en sup bifogas.
Denna anordning vidtogs för att hålla folket kvar, ifall
det skulle lyckas karlarne att holma björnen i trakten.
Sedan dreffolket och en del skyttar aftågat, blef lif inne
i vår stuga. Matsäcken kom fram, man tog i förargelsen
både helan och halfvan, allt under det man dref gäck med
bomskyttarne, och fråga blef längre fram, om de icke borde
få smaka hagelpungen, enligt gamla tiders sed.
Den propositionen vann anklang. Ja, det straffet vore
de värda, och blott vi fått kaffe skulle de expedieras. Ehuru
björnen undgått oss, blef dock middagen rätt munter och
förhoppningarne att våra ringare skulle lyckas få björnen
holmad i rappet, voro lifligd.
Kaffet var drucket, och nu borde bomskyttarne afstraffas.
Man ordade härom då Kröjts och Isak kommo löpandes in
på gården. De mottogos med ett hurra och välkommen!
jämte frågan om de redan holmat björnen.
»Björnen har gått öfver elfven här och till de östra
skogarne!» — »Hvar, hvar?» — »Strax norr om fäboden.
icke fem bösshåll härifrån stugan.»
Var det förut sträckta halsar för att förnimma svaret,
blef det nu långa ansigten i stället, och så hördes: »En
sådan kanalje till björn! Gå här förbi oss på ljusa dagen!
Så håna oss! Efter honom! Släpp hundarne på besten!»
och sorl i oändlighet. Folk kom från alla fäbodstugorna;
man resonnerade och ondgjordes.
Beslutet blef att sända skidlöpare för att holma honom
igen. Vi andra skulle ligga kvar i fäboden och vänta på
bud. Det vore väl underligt, om vi icke skulle få bugt
med en björn, när vi voro så många. BSinnesstämningen
var emot björnen och för fortsättningen af försöket. Ven-
janskarlarne, eljes noga om besväret, förklarade alla med
en mun, att de skulle gå hem nu, men vara åter vid sol-
uppgången nästa dag eller möta, om de finge bud innan
dess.
Alla de yngre jägarne täflade om uppdraget att genast
få eftersätta björnen, men de fingo lugna sig: Kröjts, Isak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
