Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och L. hade företrädet. De skulle i allt lugn följa björn-
spåren. Lyckades de holma björnen, skulle en af dem ge-
nast återvända till oss.
Många minuter dröjde ej förrän de aftågade och med
dem nästan alla kvarvarande skyttar; alla ville vi se, hur
spåren sågo ut, och hur björnen kommit öfver elfven.
Vid ankomsten till spåren syntes, att björnen haft brådt-
om. Han hade kommit rätt ned från höjden, styrt kosan
rakt till den branta elfstranden, der gått ned på isen och
rätt på öppna vattnet, der han utan betänkande hoppat i
och så summit rakt öfver, gått upp på iskanten der och
sedan på sned tagit sig upp på stranden och in i skogen.
Tämligen nedslagna återvände vi till stugan. Der fingo
bomskyttarne uppbära hårda ord jämte skämt; och nu or-
dades om att bestraffningen borde verkställas, och så ore-
rades om hur många slag en som bommat och släppt björn
ur skallet skulle hafva. Jo, fem och tjugu vore ett väl
förtjent antal, och med det förklarade sig studenten i första
rummet nöjd, men bad få veta, hvad den hållkarl skulle
hafva som icke stått stilla, utan vandrat till kamraterna,
pratat med dem och såmedels skrämt björnen. Hur många
slag skulle en sådan hafva? Femtio minst, det voro alla
eniga om.
»Kanske disponenten S. och farbror B. stiga fram, ty
björnen var, som slagen ännu visa, icke fyrtio steg från
dem, nej, icke ens trettio; och der vände han, och skrämd
af dem, rusade han rätt åt oss och bröt sig ur ringen, då
han såg sig kringränd.»
Tablå och tyst som i grafven!
»Hvad säger du?» sade B. till studenten. — »»Jo, att
farbror gick och larfvade och pratade på posten, och att
farbror skrämde björnen ifrån sig och disponenten.»
»Ja, ja, så gick det till!» sade hela högen af bomskygt-
tarne, »och till oss kom han som ett rytande lejon, och sprang
gjorde han värre än en elg, och stor var han, större än en
häst, och skog var det der vi stodo. Hade björnen icke
blifvit skrämd, hade han kommit ut på slätten till eder;
det hade då också gått an att skjuta bom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
