Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu,» sade Anders, och så rodde vi en gång till, ungefär till
hälften: då nappade en fyra-fem-markers gädda och kom
raskt i båten. Men i ifvern trasslade jag till refven. An-
ders stannade och lät båter gå intill landet. Der upptäckte
vi, att vi voro vid utloppet af en tämligen stor bäck. Vi
borde undersöka hvarifrån den kom, och till den ändan
gingo vi i land och följde bäcken.
Långt hade vi ej gått, blott några bösshåll, då vi upp-
täckte en tjärn med mosskanter och full af näckrosor, vass
och fräken. Den låg vid sidan af sjön, väl dold och i samma
sträckning samt föga högre än denna. Vid högt vatten
borde de stå i samband. Fans gäddor i sjön, borde de äfven
finnas i tjärnen, den saken voro vi öfverens om, liksom att
draga båten upp i tjärnen. Der skulle vi nog knipa gäd-
dorna.
Vi togo genast i tu med arbetet, och en liten stund
derefter rodde Anders båten i tjärnen.
Då han kom nära en fräkenbotten, der det på stranden
växte några knappt manshöga yfviga videbuskar, reste sig
Larm upp och vände nosen mot land. »Lägg dig!» sade
jag. I stället hoppade han plums ur båten, sam några tag
och vadade sedan genom fräknen. »Han har vär af någon-
ting,» sade Anders och höll upp årorna.
På den saken tviflade jag icke, utan drog i all hast in
draget och fattade bössan, och just lagom, ty nu började
videbuskarne röra sig, det väsnades och hväste ibland dem,
och snart sågo vi öfver fräkentopparne en hel mängd vin-
gar, som hastigt närmade sig vattnet.
Då jag var skjutfärdig långt innan fåglarne kommit
igenom fräknen, fjäskade jag icke med att skjuta förrän de
voro på rena vattnet. Jag trodde knappast mina ögon, då
jag fann att det var vildgäss. De kommo farandes i en rad
så länge de flaxade med vingarne; men dermed slutade de
då de kommo utanför gräset. Der började gåsgumman
simma, och detsamma gjorde ungarne. De sista trängde på,
och så voro de i en klunga.
Nu small första skottet. Der blef ett lif och en röra
i högen, vingar flaxade och vattnet yrde, och så kom en
unge ut från virfveln. Då small andra skottet. Gåsmamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
