Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faxade af öfver sjön; hvart ungarne togo vägen, kunde jag
ej se. Anders sköt båten tillbaka, och så plockade vi upp
tre gåsungar, stora klumpar, nästan fullfjädrade.
Men hvar är Larm? Tyst! Ja, der hörde vi hur han
prasslade och bråkade inne bland videbuskarne. Vi förstodo,
hvad han gjorde, och raskt var Anders i land och hos bho-
nom. »Han håller i en gåsunge,» sade han; »skall jag taga
honom lebbnes (lefvande).» — »Nej för hin, döda honom
genast!» Ett slag med åran, som Anders höll i handen,
afslutade den saken, och Anders kom åter i båten.
»Hvart togo de andra ungarne vägen?» :
»Ja, hvem kan begripa det!» svarade Anders, »men de
gömde sig nog inne i fräknen.»
Så trodde jag med, gick i land och lockade på hunden.
Men den som ej kom, det var Larm. Den vilda besten hade
gifvit sig af på egen hand, och en liten stund derefter hörde
vi, hur han skrämde upp den gamla gåsen och dref på henne
under fullt skall, under det hon flög öfver en liten myr vid
ändan af tjärnen.
En god stund letade Anders och jag efter de försvunna
gåsungarne, men förgäfves. Fortfarande skötte Larm jagten
för sig sjelf och gaf hin att jag ropade honom, ifall han
ens hörde det.
»Vi få nu fresta gäddorna,» föreslog Anders. Gäddor
fingo vi blott ett par, men deremot åtta, tio abborrar, rik-
tigt vackra. Anders ville våga, att en af dem vägde tre
marker, men då jag ej opponerade mig, fick han vänta tills
vi träffat Jon.
Under det vi drogo båten tillbaka till Hessingen, eller
den stora sjön, kom Larm, dyig och våt samt litet skamsen
då han såg våra gåsungar. Vi brydde oss ej om honom, ty
Larms göra var ej att jaga gäss.
Då vi hunno fram till dammen vid Hessingens utlopp,
satt Jon der. Han var trött, sade han, men tyckte vi hade
haft en bra dag, som fått både fågel och fisk. Vildgäss var
ett rart villebråd. Blott en gås hade han sett förut, och
den hade hans far tagit i en trampsax, utlagd vid iskanten
ofvan en fors, der gässen brukade hvila under vårflyttningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
