Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tänd en brasa, Olle!» Uj ja, det behöfdes. Yxan
kom i gång, och några minuter derefter hade vi elden tänd,
och så drogo vi samman en hel hög af ved. Under tiden
lyssnade vi efter hundarne, och så hördes: iff, iff! och när-
mare kommo de. »Stå kvar här, Olle, så går jag upp i vä-
gen: en af oss får skjuta.»
Allt närmare kommo hundarne, och så pang! Alles tod!
Nu hade Nils dragit till på rena allvaret. »Hitåt, Nils, hitåt!»
ropade vi, och Olle var så lifvad, att han gick emot Nils
för att bära haren. »Skönt, härligt!s ropade Nils, då han
fick se den stora brasan. »»Det här var trefligare än att sitta
inne; men hvad tusan, har ni också skjutit en hare?» —
»Ja, har du ej hört det?» — »Nej, jag trodde ni sköt bom,
och för resten larmar bäcken så att man ej hör någonting
deruppe i dalen.» — »Ha hundarne varit hos dig sedan du
sköt?» — »Ja, Sally,» sade han.
»Detta är icke den haren jag sköt på,» sade Olle och
böll upp den hare Nils skjutit. »Den jag sköt på var stor
och närapå hvit.» — »Tyst! Nu kommer Flora med den.»
Ja, så var det. Drefvet kom allt närmare och närmare.
Olle sprang öfver bäcken till sitt håll, och Nils gnodde upp
1 vägen.
Jag blef ensam vid brasan och den gamla tjärgrafven.
Något bättre håll visste jag ej om; jag stod derför stilla,
och tur hade jag, ty der kom jösse! BSlätten vid tjärgrafven
kände han till; der hade han suttit otaliga gånger, der var
ingen fara, fastän det knastrade, brakade och rykte. Det
bade jösse sett förut. Alltså en liten rast för att höra på
de satans rackorna, som jämt voro i hälarne på honom.
Den rasten blef jösses sista. Vid mitt alles tod! kommo
kamraterna. »Kors sådan en,» sade Olle, »som icke väjer
för värmen!» — »Hej,» sade Nils, »det här går bra! Nu
tinker jag Falla skulle velat vara med. Olle, gå ned och
hämta mitt skåp! Här äta vi middag, och säg disponenten,
att här knäppa vi hararne, och det riktigt ändå. Skall vi
göra så?» sade han till mig. Ja, det var jag lifvad för.
»Så våt jag är!» sade han derefter; »hur är du?» — »»Jo,
alldeles lik dig. Nu öppna vi hararne, medan Olle är borta.
Hit Sally, hit Flora! Ni äro snälla ni, små flickorna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
