Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
källan med grädden, voro disponenterna klädda, och nu blef
ett studerande på väderleken igen.
Ehuru det ännu var mörkt, syntes icke några stjernor;
himmeln var mulen, men regna gjorde det icke. Falla hade
hört, att det äfven i natt hade blåst: det vore klart, att vi
skulle få godt väder.
Frukosten undanstökades fort nog, och så till båtarne,
ty nu skulle vi ro söderut efter sjön och jaga hare. Vi med-
förde Fallas Snälla och hennes son, samt mina stora hundar
Pil och Noffa.
Utmed sjön Vans vestra strand reser sig det aktnings-
värda Vansberget. Det är så att säga fullsådt med fäbods-
vallar, svedjor och ängar samt deremellan löf- och barrskogs-
dungar, eller just sådan mark som jägaren önskar sig, och
der hararne trifvas lika bra som skogsfågeln.
Med detta slags vildt var marken före 1874 snart sagdt
öfversållad. Det året kom harpesten och gjorde nära nog
rent hus på hararne. Vi skrefvo nu 1878, och under de fyra
sist förflutna åren hade vi jagat mycket obetydligt i dessa
marker. Vi hade derför förhoppningar, att hararne skulle
ökat sig bra. Under de goda åren, det vill säga från 1864
till 1874, sköt jag intet år under hösten mindre än 150 harar
omkring Van, men flera år långt flera. Det syntes ingen
minskning, hur mycket man än sköt.
Anledningen dertill var belt säkert, att hararne vårtiden
sökte sig från de aflägsnare och skuggiga bergen, der snön
låg längre och vinterbetet ej smakade dem, ner till sjön,
der snön var borta och gräsbrodden stack upp på de väl
gödslade sätervallarne. Det var alltid fullt af hare om-
kring Van. .
Då vi rott så långt jag ämnade, satte vi i land vid
en stor äng. Det var ännu ej fullt skjutljust; likafullt
afkopplades Fallas hundar, och vid det gny de och de andra
gjorde sågo vi, hur en stor halfhvit jösse gnodde upp isko-
gen. Äfven hundarne fingo se den och började springa och
skrika. Pil slet sig från Olle, och nu blef ett förfärligt
larm både af de tre lösa hundarne och dem vi ännu hade i
koppel. Att få upp Pil var omöjligt, men för att få frid
gafs order att äfven afkoppla Noffa. Nu blef lif och ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
