Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
småhundarne sprungo förbi, så ut öfver fäbodevallarne och
till elfven. Der blef det tappt.
Då vi kommo fram till stugan var den tom. Falla och
Kröjts samt Vestby-Lars, som ditkommit öfver den dagen,
hade alla tagit sina bössor och stodo uppställda ute på val-
larne för att knäppa jösse då han kom åter. Men jösse
lät vänta på sig, ty bundarne hade ohjelpligen tappat, och
trötta som de voro, kommo de snart tillbaka, liksom skyt-
tarne, hvilka grälade på de satans rackorna, som narrat ut
dem i regnet och ej dugde att drifva bugten ut.
De blefvo dock beskedligare då vi framvisade våra fyra
harar och sade, att småhundarne visat sig ganska pigga
hela dagen. Falla slog då om, tyckte vi alla gjort det bra,
och till lön derför ville han bjuda oss på middag, n:o 2 för
oss, n:o 1 för honom. Ja, vi skulle nog göra skäl för oss,
blott vi finge torra kläder på. Nå, det tyckte han vara
billigt, och då vi ömsat var ock mörkret öfver oss och da-
gen gången.
Under middagen beskrefvo vi vår jagt och prisade vår
lycka, och så förflöt kvällen, tills vi höllo på att lägga oss.
Då kom Kröjts in och rapporterade, att nu hade regnet
upphört och han såg stjernorna. Då måste vi ut för att
fröjda oss deråt. Ja, det var så, och dermed spådde vi alla
vackert väder. Så fick Lars order att sköta väl om hästarne
och komma så tidigt han kunde till Finnbodarne, der taga
en båt, ett koppel hundar och så ro nedåt sjön tills han
hörde oss, och så ropa, ifall vi behöfde friska hundar, ty
nu skulle bli riktig jagt i Vansberget med dess många fä-
bodar, fall och ängslogar. Boman skulle han taga med sig,
ty nog hann han ner innan Lars blef färdig med hästarne.
Ja, vi kunde vara säkra; Lars skulle nog passa sig; det var
ej första gången Lars var här i trakten på jagt.
Huru de andra jägarne hade det under natten, det har
jag ingen kännedom om, ty har man traskat genomvåt i
skogen 7 å 8 timmar en regnvädersdag, sofver man gerna
godt, och att jag gjorde det, kan jag försäkra, så godt att
jag visste om ingenting förrän Kröjts ropade: »Nu val ni
opp! Kaffe ä koka. Gå ätt gräddpotten, Olle,» sade han.
»Je går in å väck disponenten.» Innan Olle kom åter från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
