Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer än jagten, blott vi ha ögonen öppna och taga reda
på hvad vi se.»
Deruti hade Nils fullkomligt rätt.
»Hör du hundarne, Kröjts?» frågade Nils. — »Nej, de
ha nog tappat nu då regnet skvalar ner.» Så stodo vi en
stund utan att höra något mer, då Kröjts sade sig vilja gå
upp på berget för att höra efter dem. Han hade ej kom-
mit särdeles långt förr än han ropade till oss, att han hörde
Pil skälla ståndskall. »Haren har gått in.» — »Är det långt
bort?» — »Uj ja, upp mot Ryfallet.»
Anamma, det var ett godt stycke och svår mark der-
emellan och oss. »Hallå, skyttar, häråt! Haren har gått
in» — »Hallå, hvad säger ni?» svarade Falla och B., som
ännu voro tillhopa. — »Haren har gått in!» skreko vi med
full strupe. — »Ja, vi hör! Det ge vi hin, vi gå hem!»
»»Hvad går nu åt Falla?» frågade jag Nils, ty Falla var
ej den som gaf sig vid första motgång. — »Jag säger som
de: det vete hin. Men att han och B. ha något för sig som
vi ej skall få vara med om, det kan du lita på.» — »Ah,
vi få nog veta det,» sade jag skrattande; »de orka nog ej
tiga. om det är något roligt. Låt oss gå!»
Och hög tid var det, ty Kröjts skrek nu: »Hör ne inte,
att haren gått in!» — Jo, vi hör och komma. »» Öfver bäckar,
vindfällen och myrbhålor fingo vi knoga en lång väg då vi
ändtligen anträffade hundarne vid en jättesten, omgifven af
en hel hop mindre. »Sådan sate till hare att finna på,»
sade K. »Här få vi arbete;» och arbete fingo vi. Vi gräfde,
bröto sten och kröpo i smutsen i väl två timmar innan vi
tingo ut Jösse.
Då Kröjts, svettig och dyblöt, höll haren i handen, sade
han, vänd till Nils: »Usch, hvad en kan få slita för en har-
palt ibland, och ibland får en honom just på en vändning.»
Det blef icke mycket att dela på mellan sex hundar, men
det blef ändock något. MHarens innanmäte försvann i hun-
darnes gap just som sten i vattnet.
Under hela tiden hade regnet öst ned, och våta voro
vi som vi varit dragna ur sjön. »»Vi gå nu vägen hem,»
föreslog Kröjts. Hans förslag mötte ingen motsägelse, och
så gingo vi framåt. »Hvar har du vägen, Kröjts?» sade Nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
