Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är den vi gå på,» upplyste Kröjts. »Jag tycker det är
en bäck,» invände Nils, och något ditåt var det, ty vattnet
forsade der så högt, att det gick högt upp på skorna.
Då vi tämligen slokiga kommo ned till vår bostad, stodo
Falla och B. vid fönstret och skrattade åt oss. Det sågo
vi redan ett halft bösshåll derifrån. »»Ja, nu grina de sa-
tarna,» sade Nils; »de äro torra de och fina till. Falla i
ren krage, sköldhalsduk och bröstnål och B. kammad och
rakad.» Att Falla var fin var ingenting ovanligt, ty det
var han jämt, men att B. var klädd i rock inne i stugan
och såg söndagslik ut, det var ovanligare.
Just som vi togo i dörrvredet öppnades dörren inifrån,
och der stod mor sjelf, pyntad och rar, och bakom henne
fru B. »»Åh, så ni se ut!» sade hon glädtigt. »Gå uti
ladan med eder! FEdra kläder äro der. Hit få ni ej komma
så som ni se ut!» Och så skrattade båda fruarna. »Hurra,
hurra!» sade Falla och såg förinnerligt lycklig ut öfver den
syrpris B. och han beredt oss. B. blåste som en orre, och
då han gjorde det var han vid sitt bästa humör.
Att vi blefvo hänvisade till ladan, generade oss ej, ty
den var inredd med bord och sängar, golf och vattentätt tak,
och det senare satte vi nu stort värde på.
Vi skyndade på med ombyte af kläder och kände oss i
all hast glada och lifvade. Så sprungo vi i långa skutt till
vår stuga, der vi välkomnades så som snälla gummor kunna
göra det. Det blef en ljudlig konversation af frågor och
svar, tills damerna försvunno för att strax uppslå dörren
till storstugan, och jestanes! der stod bordet dukadt med
ren duk, servetter, ja, till och med blommor. »»Lefve fru-
arna! bLefve kamraterna!» ropade Nils och jag. »Spådde
jag icke rätt, att vi skulle få veta hvad de hviskade om!
Jo, det här var för trefligt, det måste jag bekänna,» sade
Nils.
Då vi väl kommit oss in i middagen och samtalet var
som lifligast, stack Kröjts in hufvudet igenom dörren och
ropade: »Hunna drif oppe i berget!» Alla hoppade vi till.
men ingen reste sig, ingen ville lemna sin afundsvärda plats.
och ingen sade heller nagot förr än jag frågade, hvilka
hundar det var som dref. »Ah. det är våra och Tommy»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
