Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(B:s hund), sade Kröjts belt stolt, troligen för att förarga
Falla; »men nu äro de allesamman ; ska ni ej ut och skjuta?»
— »Duger du inte att skjuta en harstackare utan hjelp?»
sade B. — »Jo vars... Dermed smällde Kröjts igen dörren;
men hur det var, måste Lars, som skötte serveringen på
bästa sätt, ut och lyssna efter hvaråt haren gick och så af-
gifva rapport. Sedan han varit ute ett par gånger, sade
han, att hundarne tappat och allt vore tyst, och derefter
blefvo jägarne lugnare.
Nu var också dagen nära sitt slut. Det var blott half-
dager då vi flyttade från storstugan och in till kaffebordet
i högtidsrummet, just jämt så pass ljust, att vi kunde se,
att Kröjts kom knogande på en hare och hade alla hun-
darne med sig. — »Hurra, Kröjts, du är en krona! Tog
hundarne haren?» var B. nog elak att fråga. Den blick Kröjts
gaf honom var »ett kungarike värd». Och så brusto vi alla
ut i ett skallande skratt. Kröjts nöjde sig med att fråga
B., om han icke hört skottet, i annat fall felade han på
»hörsla», ty han hade skjutit haren strax upp i- backen.
Troligen hade det icke blifvit slut på resonementet om
den haren, hade icke fruarna sagt, att nu skulle karlarne
in och äta. De hade mat nog, och öl skulle de gå i käll-
bäcken efter, ty det som funnits hade herrarne druckit ut,
och dermed vardt jagten på sista haren slut.
Det blef dock icke så alldeles slut med jagthistorierna
den kvällen heller, ty under mellanstunderna i andra sam-
tal kom en och annan fram, liksom episoder från våra förra
jagter.
Kvällarne den tiden på året äro vanligen långa, men
så blef ej denna: man visste ej hur tiden försvunnit. Kloc-
kan hade blifvit tio innan fruarna lemnade oss, sedan de
ökat våra förbindelser till dem med en »hejdundrande» sexa.
Försedda med vagnslyktor och sprakande bloss, följde vi
dem öfver elfven och lyste dem derifrån till landsvägen.
Sedan de kommit dit, kunde vi vara utan oro för deras
hemresa, då de hade B. till kusk.
»Ja,» sade Falla, då vi kommo till vår stuga, »det har,
trots regnet, varit en bra jagtdag för oss, och roligt ha vi
haft hela dagen; få se hur vi få det i morgon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
