Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, mer än gerna.»
»Hur långt ligger den från bruket?»
»Så der en tre fjerdingsväg drygt.»
»Är det svårt att få mitt gepäck dit?»
»Nej, du kan åka dit i vagn. Jag har för drifningens
skull brutit upp en vägstump från byavägen; det går ledigt
att komma dit, det skall jag draga försorg om.»
»Tack!»
Vid midsommaren hade jag beslutit slå mig ned i den
trakten så snart jagttiden inträffade. Det liknade sig till
att bli bra der, då redan vid midsommartid så många och
stora fågelkullar bemärkts af folk som icke sökt dem.
Mina förhoppningar om god jagt föllo dock, då hela
Juli, som hvar man minnes, var våt och kylig. Det blef
föga bättre i augusti. Den 19 begaf jag mig ästad. rustad
för några veckor.
Jagtsällskapet bestod blott af mig sjelf och Halla. Det
var ej stort; men stort var deremot vårt gepäck, ty utom
matsäckskorgen medförde jag mina filtar samt hängmattan.
Då så stora marker stodo mig till buds var det icke troligt
jag jämt skulle komma att ligga i stugan, utan en eller
annan natt i skogen, ty att döma af den karta jag egde
öfver trakten, såg det ut att vara långt mellan torpen.
Och torpen! Ja, de äro goda att påträffa då regnet flödar
och stormen ristar furorna, men hundrade gånger hellre
ligger jag i skogen under en klar och ljum septembernatt
än 1 torpen, der luften är allt annat än behaglig och man
föröfrigt besvärar invånarne. I skogen sofver man godt.
är uthvilad då man vaknar och är med detsamma på jagt-
platsen. I skogen är bäst.
Vid jernvägsstationen mötte mig brukspatronens vagn,
och så bar det af genom en bruten skogbevuxen mark till
det en half mil derifrån belägna stora bruket.
Brukspatronen var ej sjelf hemma, men allt var ord-
nadt för mig. Skogvaktarens son, en adertonårig yngling,
skulle bli min drabant. Han kände till alla marker och
bodde blott en halftimmes väg från stugan.
Hos förvaltaren, som är en smula jägare, åt jag middag.
och omedelbart derefter körde vagnen fram, ty nu var jagt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
