Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruket, der förvaltaren och jag grundligt undersökte gåtan
hur larven kunnat komma ur korgen, som hade ett väl till-
slutande lock. »Korgen, säger du? Pojken hade fåglarna
1 en nattsäck.» — »I en nattsäck!» Dermed var gåtan löst.
Albin hade varit för förnäm att bära skogskorgen och bär-
selen; han hade gjort ombyte och då slarfvat bort den un-
derliga larven. -Ja, det är en extra drummel till pojke,»
sade han; »du skall få gamle skogvaktaren med dig i denna,
och den yngre nästa vecka.»
Derpå skjutsade han mig sjelf tillbaka, och snart hade
jag nöjet se min nyJe följeslagare, skogvaktar Forsberg, hos
mig. Honom kände jag förut, ty förlidet år hade han en
dag varit med mig på rapphönsjagt. Han var nu trakterad
af att få komma med mig. På tillfrågan hvar vi nästa dag
skulle finna fågel, sade han mig, att det kunde han icke
säga, och precis samma svar fick jag på alla mina frågor så
länge vi voro tillsammans. Den ene vestmanländingen »visste
ingenting», och den andre kunde icke säga någonting.”
Emellertid vann jag på bytet, och som Forsberg åtmin-
stone »trodde», att vi skulle finna fågel i den närbelägna
Gökmossen, gingo vi dit och träffade först på en gammal
tjädertupp, som flög innan hunden fick vind af honom, derpå
ett par beckasiner och en morkulla. Det var allt vi sett
och fått då vi vid middagstiden kommo åter till stugan. ’
Sedan vi ätit rustade vi oss att gå ut igen, men just
då körde brukspatronens vagn fram med honom sjelf inuti.
»Hurra! Nu skall du gå med mig,» sade han, sedan han
fått kännedom om min jagt och de trakter jag genomsökt;
»och det vore väl underligt, om jag icke skulle kunna visa
dig på åtminstone en orrkull, och det här nära intill. Kom!»
En knapp halftimme hade vi gått utmed fiottleden då
vi kommo till en vik af den stora hjortronmossen. »Gå in
här,» sade brukspatronen; »der fins orrarna. Skynda på
och skjut ned dem; jag går upp till en damm här och kom-
mer snart tillbaka; då skall du möta med orrarna, ty sedan
skola vi göra något annat.»
Jag hade knappt kommit in i marken förrän Hallå stod,
och inom godt, fastän skogigt håll kom en orre upp. Pang!
Det var ingen dålig bom. Vidare, och der stod hunden igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
