Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en ung tjäderhöna; det gick på samma vis! Så
sökte vi vidare, men fanno ej någon fågel, och så ropade
min jagtherre: »hitåt!»
»Har ni fått något?» sade han då vi kommo närmare.
— »Nej.» — »Präktiga skyttar!» Men nu stod hunden igen,
och upp kommo två orrar, och pang! der lågo båda för
samma skott. »Det var bra; nu gå vi till kojan och dricka
en toddy; det är det skottet värdt.»
Nu afhandlade vi mer allvarligt min jagt, och jag sade
honom, att löshundar och tjufskyttar funnes i marken, ty
eljes skulle fågelkullarne ej varit sprängda och jag hört så
många skott. Ja, nog fans båda delarne, men jagten hade
ju ej gått så dåligt för mig, och så uppräknade han flera
fågelkullar han sett, och tillsade Forsberg att föra mig
till dem.
Hur det var, gick min jagt efter den dagen bättre,
och det hände litet emellan, att jag hade främmande vid
stugan då jag på kvällarne kom hem. Det blef då ganska
muntert. En morgon öfverraskades jag till och med af ett
besök af fyra unga flickor.
Jag stod just färdig att gå. De förklarade då, att de
ville bli hos mig hela dagen, blott jag lofvade komma hem
före klockan fem, ty vi skulle äta middag tillsammans.
Klockan sju skulle de resa, och middag skulle de laga. Ja,
det blefve bra. Så fingo de en fågel att tillreda. Den blef
ganska bra, men ensam fick jag äta den, ty jag kom ej
hem förr än strax före sju, och då måste de resa.
Så nalkades dagen för min hemresa. Till mor måste
jag hafva något med. Hon, liksom jag, tycker ej om gam-
mal fågel; bäst söka göra sitt bästa! Efter patronens be-
sök hvarken såg eller hörde jag till den löpande hunden:
i följd deraf hade fåglarna blifvit tryggare, och jagten gick
nu ej så obetydligt bättre.
Dagen före min hemresa voro Forsberg och jag tidigt
på benen, ty nu skulle vi gå till en aflägsnare mark. Mor-
gonen var klar och luften ljum. Solen var redan ofvan
skogstopparne, då vi slogo in på en för mig helt ny väg
och kommo in i en högväxt ungskog af blandad björk och
gran. »Här,» sade Forsberg, »är det bästa elghållet på hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
