Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så som W:s hundar. Vår jagt gällde bare; någon annan
jagt kom sällan i fråga den tiden, och jägare var liktydigt
med harjägare.
Innan vi blefvo färdiga till aftåg var klockan vid pass
nio på kvällen. Vi voro i första dagarne af augusti och
hade således ljust hela natten.
Att börja med gick vår väg mellan gärden och öfver gär-
den. Vi givpgo raskt, så något samspråk blef icke af förrän
vi kommit genom bygden och in på en skogsväg. Den
slingrade sig genom skogsdungar och ängar, der en ange-
näm doft af hö slog emot oss och påminde om, att jagt-
tiden stundade och att man lemnat den heta och kvalmiga
juli månad bakom sig.
Denna tanke måtte kommit på oss alla på en gång, ty
W. stannade och sade: »Låt oss stanna och pusta ut. Kän-
ner ni det luktar, höt?» Ja, det kände vi, och Loberg sade:
»Känn så svalt! I morgon går det nog för hundarne till
inemot middag; det blir ej varmt förr, och regn blir det
icke. Hör hur syrsorna skrika! Det betyder tork. Men
kan ni säga mig,» sade han, »hvarför den der fågeln (korn-
knarren) aldrig håller fred om natten? Jämt sitter han
och knarrar. Hvarför gör han det?» — »Han tycker det
låter vackert.» — »Tänk aldrig det,» svarade L. skrattande.
»Nog menar han något annat, som jag ej är slug på. Men
kommer icke räfven och tar honom, så är det väl underligt.»
»Låt oss gå,» sade W. och satte af i ökad marschtakt.
»Undrar just om Fjellingen sofver,» sade han, då vi efter
en stund kommo fram till dennes stuga. »Gå in du, Loberg,
och hör efter, om vi kunna få tala med honom.»
Efter några få minuter kom L. åter och hade mor Fjel-
ling i sällskap. Hon upplyste, att gubben vore i Skillings-
mark på slåtter. Han hade varit borta i åtta dagar, och
när han komme hem, visste hon ej, men beklagade, att han
ej var hemma då det kom »sköttar», ty med dem ville han
gerna vara.
Ja, upplyste vi, vi ville ha honom med till Fjällsätern,
dit vi nu icke hittade. »Jaså,» sade hon, »till Fjällsätern”?
Ja, dit är ej så lätt att hitta för okänningar; det är så
många vägar här i berget, men blott en som bär på rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
