Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
led. Det blir nog ingen annan råd än att jag följer eder
tills vi träffar den; men vill ni gå in och hvila en stund”?
Det är långt mellan bruket och här.» Nej, hvila ville vi ej,
och icke heller ville vi besvära henne i natten; vi skulle
nog hitta.
»Det gör ni inte,» sade hon helt tvärsäkert; »»men vänta
litet!s Så gick hon in och kom åter med kläde på hufvu-
det; för öfrigt hade mor intet annat på sig än linnet och
en kort kjol. »»Kom nu!» sade hon, och så satte hon sig i
spetsen för oss.
Mor Fjelling var en satt kvinna, men ej lång. Hon gick
raskt uppåt berget, ja så raskt, att man hade möda nog att
följa henne. Men likafullt kunde hon prata med W. Hvad
hon sade honom, kunde jag icke höra dels för slamret af
våra skor emot stenarne i stigen vi följde, dels för hundar-
nes tjestande, då de drogo i kopplet. Men ordet björn ur-
skilde jag flere gånger.
Efter ungefär en halftimmes marsch stannade hon och
sade: »Här har ni rätta vägen. Följ nu den, så kommer
ni riktigt fram; det fins ingen afväg.» — »Går ni ej med
till sätern, mor?» — »Det tjenar till intet; ni finna den
nog.» — »Ja, det förstås; men vi ville bjuda på kaffe, och
så tycker vi det är kusligt för er att gå ensam hem nu i
natten. Följ med!» — »Nötter icke, och inte är jag rädd
att gå ensam hem heller; här i marken har jag ju gått i
alla mina dagar. Nej, adjö med eder! Stå på er så bra!»
Och så vände hon raskt om. Då tog W. fatt i gumman
och lemnade henne en tolfskilling för besväret. »Stick ner
den der!» sade han; »Tror han jag glömt hvad han sände
mig med gubben min? Nej då, inga penningar, hör han!»
och dermed gick hon med raska steg ifrån oss.
Hon hade dock ej gått många steg förrän hon vände
sig om och ropade: »Hör ban, W.! Har gubben talat vid
honom om någon valp?» — »Nej,» svarade W. — »Ja, han
är väl rädd, förstår jag, och kan ej komma fram med hvad
vi vill» — »Hvad är det då?» — »Jo, vi ville så gerna
ha oss en hunn, en valp då Snälla får några; käre, ge
oss en!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
