Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu var saken den, att W. gifvit afslag åt alla som be-
gärt att få valpar efter hans hundar. Jag blef derför för-
vånad då han svarade gumman, att det skullé Fjellingen få;
han skulle ej glömma sitt löfte. »Tack för det, förvaltarn!»
sade hon; »nu skall gubben bli glad, det kan jag ge honom
’bref på’!»
Då gumman försvunnit i vägkroken, sade L. till mig:
»I dag kommer det nog gå galet för oss. Tvi’» spottade
han; -ta käringar med åt skogen, tvi! Nog hade vi hittat
till sätern utan henne.»
»Hvad var det hon talade med VW. om björn?»
; Asch; jag hörde ej på hvad hon babblade med honom
om; det var nog inte annat än käringskvaller. Tvi, ta kä-
ringar med åt skogen, tvi!»
W. hade vid vår skilsmässa från vår vägviserska kommit
före oss. Nu gick L. fort för att hinna fatt honom och
tillkännagifva sin missbelåtenhet med följet. Detta lyckades
honom dock ej förr än vi voro framme vid sätern.
Der stod W. och kastade ned stängslet då vi anlände.
»Raska nu på bra med kaffet, L.!» sade han. »Kan du
snoka rätt på källan och fylla kaffepannan, skola vi göra
eld. Dagen är ej långt borta.»
Den tiden voro stugorna på alla sätrar i den trakten
illa timrade, utan golf och ofta fulla af sopor. Fjällsätern
var intet undantag; var det något som skilde den från de
andra var det till det sämre. Väggarna voro så låga, att
man knappast kunde sitta rak der; man satt på bänken vid
spisen, och då bänken var fast i väggen, kunde den ej heller
flyttas dit der stugan var högre, och till högsta punkten,
eller ryggåsen, var ej heller långt. Bra nog mörkt var det
då vi inträdde, men lyckligtvis fans några slocknade bränder
i spisen och några vedklumpar under bänken. Af dem spän-
tade jag några spånor, och snart flammade brasan upp.
» Väl att vi ej behöfde ligga i det här snuskhålet i
natt!» sade W. och slog sig ned på den höga tröskeln med
ett ben i stugan och ett utanför. »Jag kan ej förstå, hur
Jernskogsfolket, som eljes är så renligt och snyggt, kan ha
det så dåligt i sina sätrar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
