Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bart derpå ljödo yxhuggen igen, och snart kommo karlarne
dragande med första kubben till nyingen. Den lades med
ena ändan på en sten, och under den andra insköts en stock.
»Vi lägga honom högt, Daniel» sade Per, »det blir nog
kallt i natt.» Och så gjorde de.
En halftimme derefter var vårt läger i ordning, och vi
lågo och masade oss framför den muntert sprakande elden.
För mig kändes det godt att bli kvitt skidvidjorna om
fötterna och att få sträcka ut mig; jag var den tiden ej så
förtrogen med skidorna som jag några år derefter blef. Sär-
deles trött var jag icke, men i alla fall var godt att få hvila
efter ungefär fjorton timmars marsch.
Sedan vi flåsat ut en stund vidtog matlagningen på
samma sätt som förr under dagens lopp, men nu drucko vi
också kaffe.
Granrisbädden kändes nu både varm och mjuk, och ned
på den kröpo vi alla tre. Karlarne rullade sina tröjor om
hufvudet, och bums hörde jag dem snarka. Ovan som jag
ännu var vid skogslifvet, kunde jag icke strax somna. Jag
hade dragit min pelsmössa öfver öronen och bredt rocken
öfver mig, och der låg jag och såg, hur den ena stjärnan
efter den andra kom fram. Elden sprakade, och i skogen
knäppte det allt emellan. alldeles som det gjort alla andra
nätter jag tillbragt ute i vildmarken. Så kom tanken på
vår jagt och utsigterna för den, och så kom Morfeus sjelf
och strök med sitt finger öfver mina ögon, och jag visste
om intet förr än Per stod öfver mig med sin mössa i hand.
»Ligg stilla! spektorn,» sade han,» och så började han
vifta med sin mössa för att få bort all den falaska som fallit
på mig under natten. »Jag vågar, att ne sofvet godt i natt;
ne ha icke rört på er. Ja,» fortfor han, »jag har också
sofvet stött (bra) hela natten. Det var god ved i den furan
vi haft till nying. Se här,» sade han och räckte mig min
handduk och tvålbiten, hvaraf jag förstod, att jag var ned-
askad äfven i ansigtet. Sjelf var Per alldeles nytvagen och
kammad, om mig eller elgarne till ära, vet jag icke så noga:
men jag hade ett par gånger förut under lika förhållanden
anmodat Per att tvätta sig, hvilket dalbykarlarne ej bru-
kade göra då de voro i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
