Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktade på skidspåret; det hade jag följt och ej haft tanke
på att se efter eller granska elgspåren.
»Sådant spektakel,» sade Daniel »har då aldrig händt
mig förr.» Nu kom Per. Han hade nog sett det andra
spåret, men ej aktat derpå. Ingen hade annat råd att gifva
än att vända om, ty att dessa spår voro gångna under natten,
det var tydligt.
Så vände vi om, togo an de rätta spåren, och så började
den vilda jagten på nytt. Vi ansträngde oss till det yttersta.
Elgarne gjorde nu en bugt mot norr, eller till den trakt
der vi fått upp dem, och snart bade de slagit in på samma
spår der vi jagat dem förut. Efter en stund hade en elg
kastat sig åt sidan och skilt sig från de andra. Det spåret
följde vi nu, i förhoppning att denne snart skulle kunna
upphinnas, då han fick slå upp nya spår ensam. Så en
ytterligare ansträngning, och så hade elgen kommit in på
ett nyupptrampadt spår.
Der hade karlarne stannat. Jag hade under den sista
timmen blifvit flera bösshåll efter dem, och nu var jag nära
uppgifven af det eviga löpandet. »Det lönar ej jaga elgarne
i dag,» sade Daniel; »de äro för många och byta om att
springa före. Här är ock snön mindre djup; vi hinna dem
ej, och för resten är solen snart nere. Låt oss sluta!»
Ingen kunde vara nöjdare än jag med att sluta, ty jag
kände mig mer än vanligt trött. Den sprakande nyingen
och den friska granrisbädden helsades med fröjd, och det
bästa af denna dagens jagt var då jag fick lägga mig.
Detsamma syntes mig vara förhållandet med mina följes-
lagare. Sedan vi lagt oss voro vi antingen för trötta att
kunna somna, eller ock hvilade vi fort, ty samspråket blef
rätt lifligt. Daniel önskade, att vi egde en hund som kunde
och ville jaga elgarne; då skulle de ej bli gamla. Per der-
emot tyckte vi gerna kunde vara hundar sjelfva, ty fällde
vi då en elg, finge vi ock behålla den för oss sjelfva. Hade
vi deremot en skällande hund, skulle vi snart få kamrater
och nödgas dela bytet med dem, eller bli angifna hos läns-
mannen och få plikta, och så tyckte vi det nog var bäst
som det var. Men otur hade vi haft i dag; i morgon skulle
vi nog se upp och följa riktiga spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
