Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han skulle skynda på. Det brydde han sig icke om;
han for den bestämda turen ut.
Någorlunda varm, mötte jag Kalle vid stranden och
drog upp hans båt. I en blink hade jag räknat hans änder,
och så sade jag: »Nej, har du fått så många!» — »Ja du,»
sade Kalle tvärsäkert; »di dryper allt när det smäller för
mig» — »Hur många är det?» — »Sju, du. Vi taga dem
med, så Niklas får se.»
Då vi kommo upp till de gamla furorna, der Niklas
satt, fick Kalle se våra änder. Då tvärstannade han och
stirrade på mig. »Det var f.n! Ja, du har dubbelbössa du,
och det gör mån,» sade han. »Hur många bommar har du
skjutit?» — »Nio,» svarade Niklas.
Då skrattade Kalle och frågade, om vi voro frusna.
»Åh nej, men kyligt var det.» — »Se här,» sade han och
drog upp en lommaflaska och några torra slommar (nors-
kungar). »Sup!» Nej det kunde jag ej. Så sade han: »Kan
du, Niklas?» — »Uhj ja; hit med lomman!» — »Ja, så skall
du väl smaka litet af det här!» och så drog han upp ännu
en flaska. »Det är punsch!» — »Jag smakar ej bränvin,
men punsch! Skål!»
Så betraktade vi våra änder och räknade, hur många
hanar och honor vi hade, och så hur många gamla och hur
många unga, allt ytterst intressant i vårt tycke, och så tyckte
vi, att jagten gått bra.
»Jag tror vi försöker en gång till, ty änderna ha lagt
sig bakom oss,» föreslog Kalle. »Hvad säger Niklas?» —
»Jo,» sade denne, »visst taga vi ett tag till nu när det går
så bra. Orkar du, Karljohan?» Ja, han orkade då visst.
»Nu far jag med Niklas,» sade Kalle. » Nej,» sade denne,
»vi bli som vi varit; det går bäst då.»
Så följdes vi åt öfver sjön igen, och så började jagten
och — regnet. Det kom så det piskade ansiktet eldrödt
både på mig och Niklas. Vi höllo dock ut; men med regnet
saktade vinden, och änderna lyfte på längre håll. Jagten
gick ej som förut, ty då vi nådde elfmynningen och de stora
furorna, hade vi ej mer än fem änder, men långt flera bom-
skott. Nu var Kalle styfvare, ty han hade sex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
