Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just denna fråga hade jag gjort mig sjelf mer än en
gång under den sista timmen, och derpå funderade jag då
jernvägståget, som hittills skymt närmaste utsigten, gick
undan och blottade Frykens strand. Der, helt nära oss,
låg ångbåten som skulle föra oss vidare, och der stodo kap-
tenen och besättningen med hängande axlar och slokiga
hattar. Bellman stod att läsa på ångbåtens bog. Ah,
ändå en glad glimt! Marsch, och så frågade jag kapten,
om jag finge gå med honom till Sunne.
»Usch, hvad det regnar!» sade han, »jag tror vi flyta
bort.» Ja, det tyckte jag vara bra. »Tänker kapten flyta
snart?» Kapten tyckte visst icke det var så bra sagdt, ty
han röt åt besättningen, att de skulle skaffa pressenningar
till en hop lådor och säckar hvarmed däcket var belamradt
till en betydande höjd. Nu kommo äfven mina medpassa-
gerare. De voro legio, liksom deras resgods. I ett nu
var mellandäcket fyldt, likaså damsalongen, och sjelf var
jag tillika med några andra inklämd på akterdäck.
Skyddstaket förmådde intet mot regnet. »Usch, hvad
det regnar!» sade alla; nu kunde jag det samtalsämnet
utantill och ville tillägga: »Usch, hvad här är trångt!» Så
tyckte kapten ock, ty i stället för att flyta bort med oss,
företog han sig att lossa en del gods som redan var taget
ombord och stod på däck: det skulle förstöras af regnet.
Det gick tid åt dertill, men hur det var så kommo vi till
sjös, men icke saktade regnet för det. Nu fingo vi sjö-
stänk dertill. Slutligen fick jag klart för mig, att stode jag
kvar på akterdäck längre, blefve jag lika våt som Hallå.
Mina ögon spanade för ut efter en skyddande plats.
Fans ej! Men så såg jag ett flickhufvud sticka fram, som
jag tyckte, ur en skorsten. Det försvann genast, och det var
klart att hon sade: »Usch, hvad det regnar!» Så tänkte
jag: fans det rum i skorstenen för en, så fans det kanske
rum för två. Dragande Hallå med mig, kom jag efter
många knuffningar och ursäkta! fram till skorstenen och
fann, att drog jag väl till rocken, kunde jag nog tränga
mig ned der, ty nu var den tom: flickhufvudet var för-
svunnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
