Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så bra! En stege fans att klifva ned på. Så stack
jag ned fötter och ben, och så vidare. Nu var jag skyddad
och, hvad ännu bättre var, från djupet hördes glada röster
och klingande skratt. HKlif på du, här ha de ej ledsamt.
Så stod jag ett, tu, tre på en flat botten och kunde svänga
mig om. Och se, der stod, icke en armslängd ifrån mig:
Försalong. Det var något som jag begrep, och i ett nu
var jag inne och fann der egarinnorna till de glada rösterna,
men för öfrigt var den tom.
Hurra! Stor salong, dukadt bord och glada fruntimmer.
Det var fader Bellmans egen kammare, och den såg glad ut.
Der fans hängare för både hatt och kappa, och om det
kom att drypa af dem, tänkte jag icke märka det. Ganska
raskt fick jag både frukost med kaffe och annat godt och
Hallå ett fat fullt af kött och ben, och, kanske bäst af allt,
här var godt rum och tämligen frisk luft.
Också satt jag kvar der de timmar vi hade åter innan vi
kom till Sunne. Då ånghvisslan ljöd, gick jag upp för att
spana efter »Farbror», till hvilken jag skrifvit och bebådat
min ankomst. Hade brefvet hunnit fram i rätt tid, skulle
också Farbror möta mig. derpå tviflade jag icke. Men i
annat fall hvad skulle bli af Hallå och mig? Ja, det fick
framtiden utvisa.
Då jag krupit upp ur skorstenen, var Sunne brygga i
sigte, och jag sökte Farbror bland de slokiga figurer som
presenterade sig 1 paraply och ben, ty något annat syntes
ej. Jo, der viftade någon. All right! Farbror hade hållit
ut på eller i närheten af bryggan de två timmar ångbåten
blifvit försenad af regn och blåst.
»Tusan f.n hvad det regnar! Hvarför kommer ni så
sent? Hit med näfven!» och i ett nu hade han lyft upp
mig på bryggan, innan landgången var utlagd. Så blef jag
välkomnad och instufvad i Farbrors gigg, och nu bar det
af i halft sken utefter landsvägen. Om vår tillämnade jagt
blef ej mycket tal under vägen, ty Farbror hade fullt göra
med den ystra och frusna hästen och jag med att hålla reda
på Hallå, som nu, efter ett par dagars arrest i jernvägs-
kupeer och ångbåtssalonger, svärmade ut öfver de stora
åkrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
