Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trots regn och storm, kunde ju hända att han fick upp
höns, och det skulle komma till nytta framdeles att veta,
hvar de ungefär höllo till. Efter en knapp halftimme körde
vi in på Farbrors trefliga gård, der vi välkomnades, jag
hade så när sagt af Juno sjelf. Det var Farbrors älsk-
värda brorsdotter, ty Farbror är ungherre och, i förbigående
sagdt, litet mer än hälften så gammal som jag.
Sedan vi fått af oss våra drypande kappor och snyggat
oss, åto vi en ordentlig vermlandsmiddag, och det går icke
i all hast det. Skymningen var inne då vi slutat och slogo
oss ned uppe hos Farbror.
Och nu började jeremiader öfver regnvädret. »Det har
gått på så här nu ett dygn,» sade Farbror; »marken var
förut genomdränkt af vatten, och nu, ja nu vore alla diken
fulla af det nedflödande regnet, och kanalen, sora genom-
skar vår jagtmark, var nu så full af vatten, att den icke
hade aflopp. Fortsatte detta, skulle en stor del af Sunne-
slätten snart blifva en sjö. Det var icke stora utsigter för
vår blifvande jagt, men en rapphönskull skulle vi likväl
ha, ty den visste Farbror bestämdt hvar den fans, och det
var nedom gården i en liten låg ljungås gränsande till en
mosse, som vi kunde se från trappan.
Nå, regnet kunde vi icke förekomma, men hoppet öfver-
gifver sällan jägaren, och så beslöto vi oss för att ha godt
tålamod.
Man sofver godt då regnet piskar på tak och fönster-
rutor, det är en känd sak. För mig blef den natten intet
undantag, och jag vaknade först då flickan kom inseglande
med kaffebrickan. »Hurudant är vädret?» — »Åh, dä reg-
nar fäll.» Jag måtte ha sett olycklig ut, ty hon tillade i
tröstande ton: »men icke så hårdt som i går.» Nu stack
Farbror in hufvudet och sade: »Det håller på att ge sig!
— Gå efter barometern; den ligger på bordet.» Åh, gud
vare lof, den hade stigit!
Tio minuter derefter voro Farbror och jag ute och
spådde väder. Regnet föll nu icke mer, men molnen jagade,
svarta som natten, fram öfver och nära kullarne, och af de
aflägsna bergen syntes ej topparne. Vi måste runka på våra
hufvuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
