Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick dagen till fram på förmiddagen. Vi hade be-
sett Farbrors stall, ladu- och hundgård m. m. och voro på
återväg. Då ljusnade det och »ref i molnen»; blåsten hade
skakat vattnet af buskarne.
»Skola vi försöka?» — »Ja.» Så togo vi bössorna och
hängde på oss väskor och nätpåsar. Då blef rörelse under
Farbrors skrifbord. Hallå kom fram, och så bar det åstad
ned öfver åkrarne till ljungåsen. ”
Några minuter derefter stod Hallå. Ah! Framåt! Och
så lättade en stor flock rapphöns och flög öfver kanalen
bort till mossen. Och det var ej nog med den breda kana-
len: mellan oss och mossen hade under natten blifvit en sjö.
Skulle vi gå hem igen? Nej, det regnade icke ännu. Framåt
till en bro som fans en god bit ifrån oss! Att gå den biten
var ju ingenting, fastän vi sjönko ned i den uppblötta leran.
Då vi hunno åkerns slut träffade vi ett dike: stopp! Det.
var sina goda tre alnar bredt. »Hoppal!» sade Farbror och
klämde till. Det gick, men på knä kom han, och just jämnt
kunde han hålla sig kvar.
Hoppa! Ja, då man är inne i sitt sjuttionde år är det
icke så lätt att hoppa, helst då man skall hoppa öfver vat-
ten; men kvar kunde jag icke stå. »Åh, hoppa!» sade Far-
bror, och jag tyckte han drog litet på munnen. Då klämde
jag till. Uj, det ilade till uppefter ryggraden då jag stod
på knä i lervattnet, men på andra sidan diket var jag likväl.
Ungefär tio sådana diken hade vi att hoppa öfver innan
vi kommo till bron. Ja, hvar är bron? Bortfluten! Mjukis!
Skulle vi nu hoppa tillbaka och ej få lossa skott på hönsen?
»»Vi bygga oss en bro af de der hässjestängerna!» Så togo
vi hvarsin stång och gingo till kanalen, reste dem på ända
och läto dem falla. Nätt upp nådde de öfver till andra
sidan. Farbror gick genast öfver. »Kom!» sade han. —
»Nej, jag är ingen Blondin jag!» — »Åh, kom!» — »Nej;»
den färden vågade jag mig ej på. Så kom Farbror öfver
till min sida, gick och tog en stång till, och nu var bron
bred nog äfven för mig, sedan jag skaffat en stör att stödja
mig vid.
Hvar hönsen slagit ned i mossen, visste vi icke. Bäst
söka efter kanten, ty der växte småskog, och så knogade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
