Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och flögo långt bort i mossen, der vi sågo dem taga
mark.
Vi måste uppskjuta med middagsätandet. När vi kom-
mit dit, fick Hallå genast stånd, men äfven nu lättade hön-
sen långt från oss. De saluterades likväl. De togo vägen
öfver pojkarne. Dessa skulle bestämdt se hvar de slogo ned,
och i den förboppningen gingo vi deråt. Jag frågade Far-
bror, om han var hungrig. »Jo. det kan du lita på; tror vi
gå hem.» Nej, nu hade jag kommit i jagtstämning och
ville fortsätta. »Ja, då sända vi en pojke hem efter mat.»
Det var just jämt det bästa förslag jag hört den dagen.
Och till vår ytterligare belåtenhet kom ett par pojkar emot
oss med en rapphöna. De hade sett henne falla, »och här
har ni den! Rapphönsen ligga på andra sidan kanalen; vi
skola visa er dit.»
» Vill någon af er gå hem efter mat åt oss?» Ja, Johan
ville. Så fick Johan instruktioner, jämte löfte om tjugufem
öre, om han var åter inom en halftimme, men skulle få mer,
om han kom innan den tiden, och dermed bar det af med
Johan.
Det var nog icke för hungers skull ensamt som åtmin-
stone jag ville pusta ut, ty marschen i den marken och
under sådana förhållanden hade varit ytterst ansträngande,
och varma voro vi. Att slå sig ner i den våta mossen var
ej att tänka på, bvarför vi styrde vår kosa till en närbelägen
lada, i visshet om att få sitta torrt samt få skydd mot den
starka och kyliga vinden. Det var kinkigt nog att prakti-
sera sig upp och in genom den höga gluggen, men det gick.
Och halm fans der att ligga på, men golfvet var ojämnt
och till en del upprifvet. Farbror tog genast itu med att
ligga det i ordning, men då han upplyfte första plankan
rusade Hallå dit. Farbror vräkte undan plankan, och i ett
nu skymtade der fram ett rödt bylte, och som en pil för-
svann det ut genom gluggen med Hallå efter sig. Ehuru
jag stod med bössan i hand, hvarken hann eller kunde jag
skjuta för hunden.
»Se på fn, se katten!» ropade pojkarne, som samlat sig
utanför ladan, och borta mellan buskarne voro så väl hund
som katt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
