Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Annamma sådan rackare!» sade Farbror; »den der hade
nog ärende till hönsen han liksom vi, och röd var han, så
jag trodde det var fader Mickel sjelf. Hvarför sköt du ej?»
— »Hann ej med!» — »Det var skada,» och det tyckte jag
med; men då Hallå kom åter, trodde jag nog, att den höns-
jägaren icke skulle skada rapphönsen mer, men för pojkar-
nes skull uttalade jag ej mina tankar.
Snart hade vi golfvet lagadt, halm utbredd, och så
gjorde vi oss ett bord af en bräda. Nu kunde Johan komma.
Så rådfrågades klockan. Ja, nu var Johan just jämnt framme
vid gården; det var långt till hans återkomst. »Sjung en
visa, pojkar!» Det ville de ej, men smälla med sina ox-
piskor det gjorde de och rapporterade, att det kom en beck-
svart molnvägg från söder: vi skulle få en redig regnskur.
Då måste vi ut och se. Det såg illa ut, och så ondgjordes
vi öfver regnet, men snart blef Johan synlig. Han hoppade
öfver mosstufvorna lätt som en kanin och flåsade gjorde
han; men glad var han i själen, ty han var före sin tid.
Sin likvid fick han genast, och till tacksamhet dansade han
en liten runddans, och så visade han de andra pojkarne sin
förtjenst.
»Kan du nu skjuta undan molnväggen, så vi icke få
något regn. Johan, får du något äfven för det.» Ja, nog
skulle han försöka, men nu började regnet falla; det lönade
icke bråka om det; bättre att äta. Hej, hvad det smakade!
Så rapporterade pojkarne, att det var slut på regnet; den
mörka molnväggen gick öster om oss. Då föreslog jag Far-
bror, att vi skulle taga oss en halfva på den goda under-
rättelsen. Ja, det var den värd. »Fryser ni pojkar?» —
»Icke så mycket!» Vi funno en flaska, hvars innehåll kunde
vara lagom åt sådana ungdomar, och så fingo de sig hvarsin
klunk.
Då vi snörde ihop vår matsäck och rustade oss till af-
tåg, förklarade Johan, att det var bäst han följde oss med
matsäcken, vi kunde behöfva den innan kvällen. Vi kunde
ej annat än tycka om den raska pojken och låta honom få
sin vilja fram.
Nu skulle vi åter öfver den vinglande bron. Lyckligtvis
fick jag mjuka upp de stela benen och kom lyckligt öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
