Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönsen funno vi dock icke der pojkarne sagt oss att
de slagit ned, hvarför vi beslöto att ännu en gång gå rundt
mossen, och först på dess vestra sida fanno vi dem. Men
äfven nu flögo de upp utom skotthåll. Mina båda pipor
lät jag gå, och det gjorde mån, ty nu skingrade sig svär-
men, spridde sig öfver hela mossen, och enstaka höns lade
sig här och der.
»Nu Farbror,» sade jag, »äro vi herrar. Nu gå vi om-
kring dem, så få vi vinden emot, och så bli de våra!» —
»Mån tro det,» sade Farbror, som i dag gjorde sitt första
försök på jagt för stående hund.
Efter en knäpröfvande marsch voro vivid mossens porra
ände, och så framåt! Hallå fann den ena hönan efter den
andra, och jag sköt. Farbror plockade hönsen i sin påse,
och så sade jag: »För tusan, skjut du medl» — »Nej, det
är roligare att se på.» Det var något som jag icke kunde
fatta eller vara med om, men jägarblodet sjuder olika.
Emellertid blef det mörkt, och nu skulle vi hem. Det
var så godt vi togo gent öfver mossen. Och så gjorde vi,
men genvägen är senvägen, säger ordspråket. Det gick ej
fort att vada i vatten och dy, men höns stötte vi nu, både
enstaka och en hel kull. Jag var förvånad öfver att rapp-
hönsen slogo sig ned i denna blöta mark.
Det var kinkigt nog att komma öfver vår kanal sedan
det var mörkt, men det gick dock; hoppen öfver de stora
dikena återstodo dock. »Vi gå vägen,» sade Johan, »den är
ej så mycket längre den; och så komma vi på landsvägen,
och då kunna vi ränna, om vi vill.»
Rådet var godt, och vi följde det. Men icke rände vi
eller sprungo; men deremot bröt regnet löst igen, och der-
med kom humöret icke i högre stämning. Med få mellan-
stunder fortfor regnvädret den vecka jag anslagit åt rapp-
hönsen.
De sluppo betala hvad regnvädret i Vestmanland var
oss skyldigt, och Hallå och jag, vi lade på hullet.
Vi tröstade oss med, att andra jägare icke hade det
bättre än vi, och hoppas på nästa jagttid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
