Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frusit rätt hårdt under natten och gjorde det ännu. Det
var lätt att gå, vi kommo fort fram, ehuru det bar uppför
öfver den så kallade Bodahöjden.
Efter en timme eller så voro vi uppe på höjden. Här
var skogen glesare och vägen bättre. Plötsligt ljusnade
det, så att vi stannade, och se! der kom en klart lysande
kula seglande genom luften. Den kom på sned emot oss.
»Hvad är det?» sade L. och såg helt förskräckt ut. »»En
meteor, en eldkula, ser du ju!» — »»Jesses, månne den är
farlig?» — »Nej,» sade V., »men den kan vara farlig.»
Nu var eldkulan oss ganska nära; och det var ljust som
om dagen. Den var af en obeskriflig skönhet och liknade
en större spegelkula, der den helt sakta dref fram genom
luften.
Vi stodo tysta och följde den med ögonen, tills hon
ett stycke ifrån oss exploderade i klart lysande bitar, och
det blef mörkt i skogen igen.
»Jesses,» sade L., »det var något varsel för oss! VWVi
borde icke jaga om söndagarne.» — »När skulle vi stackare
få jaga eljes.» sade V. »Nej du L., det var intet varsel för
oss; det var en naturföreteelse, som vi icke ännu begripa,
men kanske om något år lära oss förstå. Låt oss raska på,
så att vi hinna sätern så tidigt, att vi kunna få oss en
kaffetår innan det dagas.»
L. sade ingenting under marschen, och då vi hunnit
fäboden, fått brasa i spisen och kaffepannan på, syntes han
ha glömt bort eldkulan och varseln.
Vi hade druckit vårt kaffe och doppat pannkakor der-
uti och voro i bästa skick, men ännu var ej dager, hvarför
vi under väntan derpå sutto och talade om våra utsigter
för dagens jagt.
L. var ute och högg mer ved, ty vår brasa tynade af.
»Låt mig se: hur många harar är det vi skjutit här
vid fäboden i år?» sade V. Så räknade vi. »»Ja, här kan
ej vara så många kvar.» Nej, det vore nog bäst vi ginge:.
omkring sjön pu strax, efter vi hade så god tid. Det var
klart, att på andra sidan skulle vara flera harar, då vi icke
jagat der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
