Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste således fara öfver land. Kandidaten hade stor och
skrymmande utrustning, den vi ej kunde taga med på kar-
riolen. Han måste fara sjövägen öfver Göteborg och Karl-
stad, och så till sitt hem. Derifrån måste han åka till sjön
Fryken och vidare på denna med ångaren Esaias Tegnér
färdas till sjöns norra ände vid Thborsby bruk. Der skulle
vi mötas för att sedan knoga oss fram till den bestämda
jagtmarken.
Naturligtvis blefvo så väl mina som Kandidatens släg-
tingar och vänner förvånade öfver vårt beslut, tyckte vi
voro galningar som ville resa så långt bort för att få jaga.
Det var vansinnigt, helst Kandidaten hade eller hade haft
ett bröstlidande. Det skulle icke bli något af den resan,
förklarades det.
Kandidaten och jag hade deremot en konferens om hur
vi bäst skulle ställa våra resor så att vi någorlunda sam-
tidigt kunde inträffa på den bestämda mötesplatsen, ty att
vara der en eller annan dag ensam förutsågo vi skulle bli
långsamt.
Den tiden var ej så lätt att på förhand kunna bestämma
tiden för en så lång resa som mellan Strömstad och Mangs-
lidsberget, ty mycket hände ångbåtarne då som ej händer
nu. Emellertid kalkylerade vi på bästa sätt och funno, att
Kandidaten behöfde längre tid än jag, och så blef dagen
för vårt sammanträffande i Thorsby bestämd.
»Starka doktorn», min svåger, protesterade på det ifri-
gaste mot min resa. Jag hade ju lofvat honom vara hos
honom hela sommaren och hösten. Visst vore sommaren
förliden och jagttiden inne, men det var just under den vi
två skulle vara tillsammans och jaga i trakten. Jag kände
dock till doktorns jagtmarker sedan föregående år och var
icke så särdeles belåten med dem. Jag längtade till mina
finnar och deras skogar, och så reste jag.
Dagen förut hade Kandidaten begifvit sig af.
Som nämdt är, hade jag min häst med och åkte ensam
i en lätt karriol. Stor packning hade jag ej, så icke hade
min nyköpte Brunte tungt lass att draga på och hade han
äfven haft ett sådant, tror jag det gått ungefär lika fort
ändå, ty Brunte, ehuru ung. var icke af lifligt lynne. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
