Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen, fru Hanley? Det var som fru Hanley så sant
anmärkte nyss, fast jag vill gå lite längre i lärdomsämnen,
medger jag, vi bli inte lyckligare för det, när vi inte ligger
åt boken. Förresten skulle då alla hederliga hem bli
bildade och kunna bilda.
Fruarna visste inte, hvad de skulle säga. Det hade
kommit så i ring det hela. Fröken Loman hade visst inte
förstått.
Men så vände hon sig tvärt till herr Svartfelt, som hade
sutit tyst och hört på — och afbröt ämnet med att säga:
— Jag får ju räkna på ert namn för den här listan?
Jag ämnade mig just ned på kontoret
Grosshandlarens leende min försvann.
Han tog papperet och ögnade igenom det.
Fruarna började nu taktfullt ett samtal på två man hand.
Grosshandlaren öfvergick från den skämtsamma ton, som
ämnets beskaffenhet förut betingat till värdigt allvar.
Han drog sin stol närmare fröken Loman och sade
dämpadt och allvarsamt:
— Inte för pängamas skull, fröken, men detta strider
mot mina grundsatser. Här tycks nu vara meningen kan
jag se, att fattiga sömmerskor skulle om somrarna få njuta
landtluft och bättre diet m. m. Nå, det låter ju vackert —
men det finns en annan sida af saken, mycket betänklig,
vet fröken. Experimentet har företagits i andra land och
visat sig innebära stor risk. Det finns nu till exempel en
mängd — och här vore ju isynnerhet fråga om sådana?
som sitter i sina hem och arbetar. Nå, låt dem nu komma
ut och friska upp sig och få det bättre en tid, hvad blir
följden, tror fröken? Jo, när de kommer hem igen, så
smakar inte längre det fattiga rummet, den dåliga maten,
instängdheten från morgon till kväll. Och så har man
missbelåtenheten framme — som nu griper omkring sig med
så förfärande fart bland arbetsklassen.
Herr Svartfelt talade med allvar och fasthet.
— Nej, se fröken lilla, sade han och rätade på sig —
det är nog vackert att vara välgörande, men det får vara
lite förnuft och lite praktiskhet också, man får se på det
stora hela.
Fröken Loman svarade ingenting. Hon såg på honom
ett litet tag, så steg hon upp och sade, vänd från honom:
förlåt att jag besvärat herr Svartfelt.
Därpå tog hon afsked af fruarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
