Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lik den ifrågavarande inte det minsta värde. Jag hoppas, att
de närvarande ska’ följa sitt sunda förnuft.
Algotson bröt ut
— Herr Asps åsikter torde vara för väl kända för
fri-tänkeri, och —
— Hysch, hysch! -— kyrkoherden måste tysta på sin
kollega — vi skola inte förifra oss, sade han lågt.
Det gick ett doft mummel, hostningar och vissa brutna
ljud genom böndernas led. Isynnerhet de yngre hade
retats öfver pastorns utfall. Ett uttryck af envist trots stod
att läsa på de flestes ansikten.
En röst sade plötsligt:
— Jä’ ska’ få lof udtale för de församlade, atte jä’
synes såddene ting kan vi lämna i riksdagshärra’nes hänner,
når vi no har dömma däruppe. Jä’ tänker, di kan bättre
styra för såddene är’nden, å så nöttar de’ inte, atte vi
kommer me’ allihoba.
Den ene efter den andre hade börjat smyga sig ut
genom kordörren. När storbonden Elisson i Mås slutat tala,
var det nästan tomt. Det var bästa sättet att komma ifrån
det, tyckte de. Ett par nyfikna tittade fram bakom dörren
för att höra vidare, men ett tungt tramp på stengolfvet ute i
den stora kyrkan ljöd allt aflägsnare. Det måtte vara något
konstigt det här — alltid bäst att ha namnet sitt oskrifvet.
Några storbönder kommo tyst fram och skrefvo
under, bockade sig allvarsamt för prästerna och gingo åter ut.
Hans Månsson var inte färdig än. Medan Ola talat,
hade han släppt pennan och långsamt dragit sig bakom.
Han tittade nu hjälplöst på hr Asp, som dock återtagit sin
nedlutade ställning, oåtkomlig för blickar, men med röda
skarpa fläckar på kinderna. Men så tänkte Hans på sin son,
som inte var stor på att läsa, men till våren kunde få en bra
tjänst på Torsäng, om han »slapp». Det var inte att
vedervåga.
Han var den siste, som skref under.
Kyrkoherden kände sig verkligen uppretad.
— Det är skam för församlingen, sade han, den blir
utskämd för biskopen och hela landet.
Men endast Algotson och Asp sutto kvar.
Pastorn slog igen boken med en smäll, tog hastigt af
sig prästkappan, han hade hjälpt till med altartjänsten, gick
ut utan att hälsa på hr Asp, satte sig i kärran och for ned
till sengudstjänsten i Blekvik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
