Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bönderna stodo med hattarna i hand och gapade på
honom, han såg sig småslugt omkring och började:
— Ehum — de’ ä’ no som så, atte jä’ för min del
synes en ska’ vida akkurat beske’ om en ting, innan en ger
sej på’t. Å de’ ville jä’ sia, atte når en ingen kunskap har
om en ting, så har en ingen mening om’et, och når en ingen
mening har om’et, så ska’ en inte teckne namnet sitt heller.
För i de’ tör jä’ väre akkurat påstålig, atte ingen åf oss
bönner å fiskare har läst de däringa bögane, som körkehärn
taler om, å så synes jä’, vi börte tie still om den sagen.
För de’ kan di lärde härrane ha för sej och ä’ de’ nogge
vondt ve’t, så kommer de’ teminstene inte oss å våre barn
till ska’a, så för min del ville jä’ no si’a som hr Asp, atte
jä’ inte vill ha nogge me’t å gere. Di andre får nu gere
som di sjöl vill.
— Men min kära Ola, började kyrkoherden röd i
huf-vudet och förtviflad öfver all denna tröghet och långsamhet,
han ska’ väl tro, hvad hans själaherde säger, vet jag, och
han kan väl förstå, att exemplet — exemplet, min kära
Ola —
Ola harklade sig ånyo.
— Ehum — kyrkehärn får nu orsäkte, men min
enfaldiga mening ä’ no den, att de’ en inte har vetskap om,
de’ ska’ en inte ge sej in i.
Hr Asp reste sig.
— Får jag be att få yttra —
Men nu brast v. pastor Algotsons ilska lös.
Näsborrarna gingo som lärkvingar, och han kunde med möda
vara höflig, då han kort och argt föll in:
— Det är inte meningen, att här skall bli någon
diskussion, utan här skall skrifvas under en lista, och det är
hvar kristlig människa skyldig att göra. Djäfvulen går
omkring som ¡ett rytande lejon i denna usla, gudsbespottande
tid, och ve den — ve den, han får i sina klor. Och ve dem,
som locka okunnigt folk med i satans gap — sjufaldt ve
öfver dessa förförare, ty de skola brinna i helvetets lågor.
Hr Asp stod kvar, han låtsade som intet sagts,
fortsatte blott stilla och lugnt men med en omisskänlig och
egendomlig fasthet.
— Jag ber att få yttra att detta är ett mycket klokt
tal af Ola i Döshult, och jag hoppas, att de omkringstående
skola finna det äfven. Utan kunskap fins intet fritt omdöme,
och utan fritt och själfständigt omdöme äger en handling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
