- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
26

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från yttersta skären.

Stugan ligger lågt, tätt vid stranden, en mil inuti
skärgården. Hon är rödmålad och ser ny och fin ut. Men
fön-sterna äro tillbommade, hvartenda ett, och trädgårdslanden
.äro igengrodda. Det vill aldrig komma fram annat än
små-och stubbgräs kjusan uppför. En ensam tall har växt ut i
en skrefva på branta bergsknallen bredvid, rätt öfver sjön.
Annars växer det rakt ingenting på den sidan Lodöholmen,
och aldrig ser man någon människa där. Det kan hända
sommartiden, att några, som äro ute och förlusta sig med
matkorgar och krocketspel, förirra sig dit och gå omkring
och titta nyfiket på de slutna luckorna och undra, hvarför
allt däromkring står så öde.

Men det skall vara främlingar. Alla, som äro hemma
i trakten, känna till det och gå icke gärna dit. Ja, om någon
skulle lägga upp blanka hundra kronor, göra snyggt och
i ordning och så erbjuda allt som gåfva, finns ingen enda
fiskare i trakten, som skulle taga emot, om det ock vattnades
i munnen på honom.

Det kom en gång ned från Kristianiafjorden en munter
sälle med bussen i mun, lufvan på tre kvart, en lifvad
sjö-manslax, käck och klarögd. Han log åt »de gale Greier», tog
sin käresta ned från Moss, gifte sig och flyttade in i
stugan. Där tänkte han lefva ett gladt lif med egen fastighet och
jord, hvilket ingen gjorde honom stridigt, hummerfiske och
sin brunstekta norska jänta, som med full hals sjöng visor
och grundade i sitt stilla sinne på att börja salta sill till våren
i stor skala.

Men en dag sjöng hon inte mer. Hon sjöng aldrig mer.
Och då fick folket ju rätt i sina onda spådomar. En natt
skulle hennes Jens ut ett ärende till fyrvaktaren. Det blef
■en stygg natt med storm och nödskott. Jens kunde icke
:se dem förgås ute i de rasande vågorna, som vräkte mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free