Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du skulle skamme dej å inte akte de’ fattige
djuret, Olle, kunde hon omöjligt afhålla sig från att säga.
— Åh, de’ ä väll di som har’et värre’ me’ aktninga,
svarade Olle trotsigt, men höll sedan litet mer igen.
Därpå sades icke något, och så kommo de ned till
fiskläget.
Kristin steg ur uppe vid backen, och Olle torkade af
hästen och ledde in honom i Smed-Olles stall, där han
lånat honom.
Dörthska stugan låg nere vid sjön, och sjöboden var
sammanbyggd med henne. Båten vaggade fram och tillbaka
vid den smala, rangliga bryggan. En sillvad hängde öfver
räckverket och vajade lätt för sydvästvinden, som friskat i.
Det var söndagstyst på stranden. Kyrkfolket hade ej
kommit hem ännu.
Några stodo och hängde vid konsulns magasin, när Olle
stultade förbi utan att se upp.
— Di sier, atte makrilln står ude på Musefjor’n, Olle,
ropade en af dem efter honom.
Men då han icke vände sig om, sade en annan och
spottade:
— Hö skiller de’ Olle Dörth i da’? han så’ ackurat
ud, som prosten tatt’en i nacken å böjt ryggen på’n.
Men när Olle kommit in i kammaren och hängt upp
hälgdagsrocken, satte han sig vid bordet, lade hufvudet ned
på armen och började gråta. Tunga, klunkande snyftningar
med harskningar bch suckar emellan.
Kristin gjorde upp eld i köket bredvid. Hon var
rådvill, hvad hon skulle göra, om hon skulle tala till honom eller
icke. Hon var egentligen storligen nyfiken att få veta, hur
allt gått till och icke så litet orolig. Men hon hade ju gjort sin
plikt. Hade icke prosten sagt henne det både i går och i
dag i kyrkan? Jo, det är att draga Herrens straffdom öfver
sig allt icke hindra de sina från ogudaktiga vägar. Men
med allt detta var hon icke viss på Olle, och det oroade
henne. Det föreföll, som vore hans styfva sinne icke böjdt
ändå. Och hvad skulle då göra det? Fanns det än värre
skam än...
Olle slog plötsligt handen i bordet därinne och ropade
med hög, gråtfylld röst på henne.
— No har du gjort en gärning, du får ångre på,
Kristin. — Åh Gu’ hjälpe mej, jä’ håller’t slätt inte ud, jä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
