Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stod med uppkaflade ärmar i dörren och såg
mörk ut.
— Tacke du Gud Olle, som hjälpte dej frå’ så svår
synd som detta.
— Jä’ menar I ä galne, folk, hö’ har jä’ gjort fö’
nogge da?
Olle skrek ut orden. Han hade plötsligt hört upp att
snyfta, reste sig med darrande knän och knöt händerna
på ryggen, medan ögonen stodo blodsprängda ut, och
kinderna glödde brunröda.
— Hö ä de’ jä’ ha’ gjort? Si’ de’, om du mäktar.
Jä ’sa så åt prosten me’. Hö ha’ jä’ gjort, herr prosten, sa’
jä’? Jä’ har tatt mej nogge par supar i onsda’s kväll, sa’
jä’, de’ har jä’ gjort — men så ä jä’ inte sämre än andre
för de’, å de’ ä en mänskli sag, sa’ jä’ å skiller ingen ve’,
inte herr prosten en gang.
— En har å böje sitt styve sinn’, har’en Olle.
— Böje sej — ti’ still me’ dej kvinnfolk. I gör mej
galn, si’er jä’, hem ska’ jä’ böje mej för? För Gud, vår Herre,
böjer jä’ mitt syndie houe men näggu om jä’ har å böje mej
för nö’n ann. En stor orättvis sag ä de’.
Olle darrade i knävecken och måste sätta sig ned igen,
och den djupa basrösten ljöd hes och skrikig, så skakad var
han. Han fortfor att tala oupphörligt, som om det lättade
honom, och Kristin satte sig dyster på träsoffan och väntade,
tills det skulle taga slut.
— Ska en bli nägta’ å gå te’ Herrens heli’a natvärd,
för om inte har vore som en skulle i hele vegga? Hö ved
prosten om jä’ ä sämre männeske för de’ da? Jä’ sa’ de’ —
herr prosten sa’ jä’, de’ ä’ inte herr prostens sag och engen
ann’s heller, udan de’ ä m i n sag, sa’ jä’. Olle Dörth — jä’
förbjuder dej i Guds namn att komme till altaret, sa’n. Nej,
herr prosten, jä tar mitt på mej, sa’ jä’.
A så geck’en å skämte ud en fatti’ stackare, som har
vart en hederlig kär i all si’ ti’. Åh Gu’ hjälpe oss.
Olle stönade och lade hufvudet hårdt ned mot armarne,
som i all sin bredd med händerna sammanknäppta lågo
öfver bordet.
Kristin gick ut och lagade i ordning fisken. Hon visste
rakt icke, hvad hon skulle säga. Kanske hade sinnet runnit på
henne litet för hastigt i onsdags kväll, då laget kom hem från
Flemsö och Olle skrålat på bryggan och skämtat med henne
på det sätt, hon aldrig led. Hon tålde icke sådana där ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
