Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade satt sig upp, med nedslagna ögon petade hon
på sin klädning. Så sade hon sakta:
— Äh, inte bryr jag mig om kungen — men det hade ju
varit så festligt, kan ni inte förstå, att folk aldrig har något
roligt här — det gör detsamma, hvad det ä’, men man ska’
väl unna dom vara glada.
— Men snälla ni, det ä’ ju idiotiskt — bara det inte
vore en så dum anledning och något så fånigt som att gå
och klä sig gentilt midt på hvarda’n.
Hon brast på nytt ut i nervös gråt.
— Ni ä’ så blaserad — usch, ni ska’ alltid stämma ned
en. Jag — jag som tyckte så mycke om er — jag ä’ riktigt
rädd å tala med er, för när jag kommer för mig själf, så
tycker jag, att det ä’ strunt allt, som finns — ni har ett så’nt
sätt, så hjärtat riktigt sjunker.
Hon såg upp och stampade till.
— Ja, det gör det, sade hon med eftertryck, sköt ut
munnen och nickade.
Stufve satt allvarsam och plockade på marken.
— Nej, ni känner mig inte riktigt, fröken Ada, sade
han tyst. Det vill jag inte alls göra.
De runda, blossande kinderna voro vända åt honom,
och hennes vackra läppar skälfde.
— Nej — det trodde jag inte heller, jag sa’ alltid,
att det där ä’ bara prat — men nu har jag ändå riktigt känt
det — ni rår visst inte för det, men det där passar inte
alls för mig, vi — vi bli visst ändå riktiga ovänner till
slut.
När hon sade de sista hårda orden med osäker ton, vände
hon sig mot honom och log liksom för att mildra talet.
Han såg på henne.
Himlens Gud, hvad hon var söt. Och han var en idiot,
en gammal uridiot. Men det var icke värdt att tänka på
det. Man kan inte skapa om sig. Åh nej, det passade
inte.
En flod af underlig värme och längtan strömmade i
samma nu genom hans hjärta.
— Nu gå vi, sade Ada hastigt och sprang upp. Hon
torkade ögonen flitigt med båda händerna. Vi ska’ inte tala
om så’nt här, det ä’ så fånigt.
Han svarade ej utan följde tungt efter och strök med
insidan af handen långsamt upp sina mustascher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
