- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
69

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Lodde.

Prosten Bremberg och handlanden Norman trädde ut på
skolhusets trappa just som aftonklockorna ringde nere från
staden. Det hördes klart genom den höga höstluften.
Sydvästan kom från hafvet öfver vida ljunghedar och låga
bärg-sträckor och förde med sig ljuden i så oförminskad styrka,
att de svällde ut öfver hela Lodde soken.

Prosten torkade sig långsamt i pannan, i hårfästet, tog
af glasögonen och knäppte upp en knapp i den långa rocken,
som gick upp under prästkragen.

Hans slappa ansikte, där röda fläckar slagit upp här och
där, bar spår af, att kommunalstämman i dag varit besvärlig.
Den hade också dragit oförsvarligt långt ut på tiden.

Handlanden Norman hade gått och sagt till om
förspänningen, och prosten såg mekaniskt efter honom med något
tomt och uttryckslöst i blicken. Han var verkligen bra
trött, och det var välgörande att inte behöfva tänka utan bara
hänga med ögonen vid den bleka eftermiddagsluften. Blåsten
hven om klockargården därborta, och de två stormböjda
al-marna vid gärdesgården vaggade sakta med sina aflöfvade
grenar. Det fanns ingen människa inom synhåll, suckade
gjorde det långt och entonigt i ljungen på heden nedanför,
och himmelen hade en så urblekt färgton, att prästen ett
ögonblick nästan söfdes, medan han väntade.

— Nu ska’ knastern smaka, sade herr Norman på sitt
kärfva sätt, när han kom igen, — di här herrarna ä’ inte goda
att tas med. Det ä’ den där skräddaren, som sätter upp dem,
han ä’ min själ högfärdsgalen.

Handlanden Normans långa magra gestalt räckte ett
godt stycke öfver prosten, när de nu långsamt gingo ned för
klockarliden, och han strök ofta med handem jämnande nedåt
sitt svarta skägg, medan de klara ögonen blickade genom ett
par blå glasögon åt sidan ned på prästen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free