Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja-a, det är åter en sida — lagen möter, det är
värkligen — jag skulle tro att —
— Ah ja men, inföll någon — hon har väl ändå
fräjde-vis som skollärarns fru, länsman vet det ju, hon hjälper ju
bara till.
— Ja-a-a — sade pastorn och drog upp ögonbrynen
eftertänksamt — jaa-a-ja, det kommer an på det.
— Hennes man se’n, ja hvad ska hr Tengvall säga?
Nu hördes pastorskans milda röst med en darrning
af inre ovilja:
— Det är i mitt tycke det värsta af allt sammans,
man har sina närmaste plikter först, det upprör mig alltid,
när jag hör, att man utom hemmet söker sin verkningskrets,
man har minsann nog af att vara som man bör för de sina,
och att så göra något som rent af skulle misshaga ens egen
man, det gör mig ondt, riktigt ondt.
Hon fick hålla upp ett ögonblick — men tilläde sedan
med bestämd, profetisk röst:
— Och det är visst, att någon välsignelse kommer icke
från ett sådant steg.
Pastorn tog kärleksfullt hennes hand och såg på henne.
Alla voro rörda.
Men därute tilltog larmet och stojet. Den lilki
skollärar-frun lutade sig röd och varm ned till mamsell Kneipe och
hviskade hastigt:
— Nu får jag lof att gå, men jag tittar in i kväll, håll
nu modet uppe, vi ha fått riktigt duktigt med pengar — åh,
jag är så glad, du kan gärna sluta, innan det blir för
otref-ligt frampå eftermiddagen.
— Tack, tack — Eva du vet inte.
Med en barnslig, frimodig stråle i ögonen tryckte Selma
Kneipe hennes hand. Hon var så modig och säker, ja, hade
en känsla af att allt egentligen var en lustig kamp, som det
gällde att ge sig in uti med dödsförakt.
Men den lilla frun smög på omvägar hem. Hon var
i verkligheten icke glad, ty hon visste mycket väl, hvad som
väntade henne.
Det hade kommit öfver henne i ett ögonblick, och hon
hade icke kunnat stå emot.
Men hon ångrade det icke.
Hvad följden än blefve, i kassan hade ändå kommit
24 kronor! Och så hade den lilla stackarn icke behöft stå
där ensam och skämmas, herre Ond, hon hade nu den svag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
