- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
110

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heten, hvar och en har sin — hvarför skall man vara så
förfärligt sträng?

När hon låste igen dörren om sig, skedde det dock icke
med lätt hjärta.

* *

1 skymningen hade vinden tagit till. Åter var det
att trefva sig gatan fram i blåsten, vägledd af den
dimmiga lyktan därborta och med sjöbodarna tätt intill som
stora mörka spöken. Det var bäst att hålla sig inne i kväll,
ty man var icke säker. Rusiga karlar lågo i klungor utanför
gästgifvargården eller raglade omkring i backen, tills
kvinnfolken fingo fatt i dem, praktiserade dem upp i kärran och
körde i väg. Det lyste svagt från lyktorna i stånden, en
och annan började packa in, och här och där stodo halffulla
figurer och grälade om sillen.

Långt upp i ett prång nedåt gatan bodde Selma Kneipe.
Det kostade på att inte se sjön — hittills hade hon alltid haft
utsikt öfver fjorden, men här var billigare, och nu hade hon
inte råd till minsta öfverflöd.

Kammaren låg innanför skomakar Börjes, man måste gå
genom bakdörren, som vette åt svinstian, mycket litet
dager släppte de små rutorna in, golfvet hade svartnat, och
det skulle vara Selma Kneipe för att kunna stå rak.

Det kändes kallt och rått, när hon trädde in i kväll,
och koksgrytan rökte så förtvifladt Men hon var i ljus
stämning, behöll ytterkläderna på och svepte något om
huf-vudet, så att bara en röd nästipp stack fram.

Därpå satte hon på kaffepannan och tände lampan.

Elegansen var icke stor. En liggsoffa af trä, några
pinnstolar, bord, byrå och några flikar af en trasmatta. Men
en fläkt af friskhet och omsorg hvilade öfver det usla
kyffet. På bordet låg en ren serviett och några diktsamlingar,
och i fönstret blommade en vacker pelargonia.

Hon började räkna pengarna — det var mer än hon
kunnat vänta. Gud ske lof att det var öfver förresten, hu, en
sådan dag därute bland all råhet, herre Gud! att man ska’
vara en så fattig, fattig stackare.

Hon fick nästan tårarna i ögonen af medlidande med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free