Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen. Men på heden rände ungar likt vildar och slogos och
stupade på näsan eller kröpo ned mellan stenrösen och
spelade tolfva. Och ungar sutto uppklifna på staketen och tjöto,
och ungar stodo i stugprången och under utskjutande
hus-gaflar och flinade, och taniga, halfvuxna, magra slinkor med
ögon, som lyste af vårlust, lupo gatan framåt, barhufvade
och slankiga. Men nere på storbryggan stodo pojkar med
händerna i byxfickorna eller hängde på brädhögarna i
magasinsprången och hvisslade och tittade ut åt sjön utan vidare
anledning.
Ut genom stugdörrarna trängde en stinkande lukt och
förpestade stranden, vinterns, hela den långa, tunga vinterns
instängda, hopsamlade luft, mättad af fisktran, smorläder,
råsill och brändt ärtkaffe. Den välde ut tjock och tung,
trängde genom allt och drefs icke bort af vinden.
Och uppe på backarna tätt under fjället bar man ut
gamla täcken och tångbolstrar och hängde öfver
hagtorns-buskar. Och betänkliga byxor och sjöstöflar, som luktade
starkt, loch gråhvitt tvätt breddes ut öfver barmarken, ut skulle
det alltsammans, ut i den välsignade solen.
Kvinnfolken gingo till och från och stodo ibland still,
seende långt bort åt sjön — där kunde de stå och stirra och
stirra. De ägde kanske en karl att se efter, men de ägde
också kanske ingen eller någon långt, långt borta, så
långt att det icke lönade se efter honom, och då skedde det af
gammal vana. De hade alltid stirrat ut åt sjön, det hade mor
gjort med och mor före henne, många, många år tillbaka.
Därute i fjorden gick sjön i långa, tunga böljslag.
Vattnet var stålblått och luften ljusmättad och soldisig. Måsar
kretsade långsamt öfver småskären och snokade efter spild
sill. Det blåste jämt västligt, en halfstark vind, som fram
mot middagen tog till och blef byig, så att folk ej kunde
komma ut till sina vadar.
Men invid bryggan lågo båtlaster af sill och väntade
på frakt. Måsarne seglade vaggande omkring, de vågade sig
ej så långt under land för att ej mista luft under vingarna.
När solen sken starkt fram, glittrade sillen mångfärgadt, och
då utstötte måsarna skärande skri af raseri och hunger, flögo
närmare, så nära att det var nätt de ej blefvo fast, och så
af ut igen. De flögo snabbt, så det hven genom luften, ut
till hafs under flax och skri.
Alla bryggor hängde fulla af sillvadar på tork.
Kar-larne hade dragit upp båtarna på land för att målas eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
